Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX. Kejsar Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
närvarande, men allt samtal dem emellan var förbjudet. På slaget
nio öppnades dörrarna till matsalen, och kejsaren trädde först in, idet
han ofta, men långt ifrån alltid gav kejsarinnan armen. Med en alltid
sträng, men ofta också vred blick omkring sig, gav han med en häftig
rörelse hatt och handskar åt den tjänstgörande pågen, intog sin plats
vid bordets mitt, med kejsarinnan till höger och den äldste sonen till
vänster. Så snart de kejserliga personerna intagit sina platser, fick
samtalet börja, men ingen vågade begagna sig därav, om icke för att
svara kejsaren, som vanligen ställde sina ord antingen till sin son eller
greve Stroganov. Mestadels nöjde han sig med att se sig omkring och
kasta spörjande blickar på omgivningens ansikten samt iakttaga
gästernas hållning. Vare sig av ett infall eller av tanklöshet hade en dam
behållit sina handskar på händerna, då kejsaren märkte det och
ropade åt en page, till vilken han, pekande på damen i fråga, helt liögt
sade: »Fråga henne, om hon har skabb?» Var Paul någon gång vid
gott lynne, kunde det hända, att han kallade på sin hovnarr Ivanusjka.
Denne fick emellertid i sina svar och upptåg iakttaga den största
försiktighet, men lika fullt gick det honom illa, då han vid ett tillfälle,
då han mer eller mindre roat sällskapet med att omtala, vad som
komme från var och en, på kejsarens fråga: »Vad kommer från mig då?
svarade: »En liel hop, platser, kors och ordnar, gåvor, galärer, knut!»
Rytande avbröt honom Paul! »Ut, slå honom i bojor! Piska honom
utan barmhärtighet!» Det krävdes, att Ivanusjkas många beskyddare
trädde mellan för att rädda honom, så att han slapp med förvisning
till Moskva, där han slutade sina dagar i den berömda skönheten
Anastasia Nachtsjokins hus. Efter supéns slut roade sig kejsaren med
att kasta desserten omkring åt alla håll för att se pagerna slåss om de
bästa bitarna. Klockan tio var det slut för dagen och kejsaren gick
till vila.
Katarina II:s glada.och talrika hov hade alldeles försvunnit, och
hovkretsen blev från år till år allt mera inskränkt. Men tvånget och
stelheten ökades allt mera, och icke blott dräkterna, utan till och
med ord och åtbörder voro noga1 reglerade. Då vattnet välsignades,
en ceremoni som vanligen skedde i januari, ofta vid tjugu graders
köld, måste varje deltagande infinna sig i silkestrumpor och skor
och utan päls, i hovdräkt eller uniform. Följden blev vanligen också
förkylningar, och många måste intaga sängen, då de kommo hem.
Då detta på aftonen inberättades för Paul, uttryckte han blott sin
förvåning’och sade: »Jag var van!» Icke ens på landet, i Pavlovna
eller Gatsjina, tillät han något undantag från reglementet, och de
499
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
