Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX. Sammansvärjningen mot Paul och hans mord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alexander vakade denna natt eller hade åtminstone vidtagit
åtgärder för att genast vara på benen i lämplig tid. Czartoryski
betonar uttryckligen detta, och hans vittnesbörd kan icke anses
tvivelaktigt. Enligt den berättelse, som avgavs av en av storfurstinnans,
sedermera kejsarinnan Elisabets kammartjänare, skulle Pahlen samma
dag vid sextiden på aftonen ha kommit, sannolikt för att redogöra för
de åtgärder, som vidtagits för natten, och detta faktum bekräftas
av storfurstinnans kammarfru, vid namn Hessler av engelsk
härkomst, som i den kejserliga familjen åtnjöt stor aktning och var
mycket omtyckt för både själens och hjärtats egenskaper. Enligt hennes
berättelse kom Alexander vid tiotiden på aftonen in till
storfurstinnan, som redan gått till sängs, och bad hennes kammarfru hjälpa
honom av med uniformen och stövlarna. Han tog därefter av sig sin
halsduk och lade sig, i det han bad Hessler stanna i förrummet ända
till dess att greve Pahlen skulle komma, och då komma in och väcka
honom, om han sov. Klockan halv två på morgonen kom slutligen
också Pahlen in i förrummet till storfursteparets sängkammare och
frågade Hessler, om storfursten sov. Då hon bejakade hans fråga,
bad han henne väcka honom, och Alexander sov då tungt, medan
hans gemål gråtande satt bredvid honom på sängen och förskräckt
utropade: »Kommer man redan och söker honom?» De båda kvinnorna
hade den största möda att få Alexander vaken, och då han äntligen
kommit på benen och blivit klädd samt gått ut till Pahlen, hade
denne kallat honom »Eders majestät.»
Pahlen hade snart följts av Nikolaj Subov och några andra
deltagare i nattens händelser. Alexanders hållning var i sanning ägnad
att förbrylla alla. Man bad honom enträget visa sig för trupperna,
vilket var ytterst nödvändigt, enär redan oroande tecken till en
revolt visade sig hos Preobrasjenskijregementets bataljoner, som man
sagt vara där för att försvara tsaren, men nu meddelade, att tsaren
icke mera levde. Soldaterna, som gripits av misstro, ville se den döde,
men detta kunde ännu icke ske. Alexander tänkte emellertid icke alls
på att uppträda såsom den nye kejsaren; i enlighet med sin svaga
karaktär var hans första impuls att undandraga sig vad som hänt,
ehuru han haft sin del i detsamma; han upprepade oupphörligt, att
han icke kunde regera. Då han av Pahlen erfor vad som timat, skulle
han till och med ha svimmat, och flera vittnen säga, att sedan man
förmått honom träda ut i palatsets vestibul, hade man på grund av
hans häftiga nervskakningar nödgats skyndsamt återföra eller rentav
bära honom tillbaka in i hans rum, där Rogerson en stund efteråt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
