Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII. Alexander I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle uteslutande tillhöra kejsaren, men ingen lag skulle träda i kraft,
förr än riksdag och riksråd bifallit densamma. Volostdagarna skulle
äga rum vart tredje år, överlägga om varje ett visst antal dagar
omfattande Volosts angelägenheter och välja representanter till
kretsdagen, vilken likaledes skulle sammanträda vart tredje år,
tillvarataga kretsens intressen och välja deputerade till guvernementsdagen.
Ur guvernementsdagarna skulle slutligen riksdagen framgå och
sammanträda varje höst under en viss tid. Plenaröverläggningar fingo
icke äga rum; riksdagen valde i stället kommissioner eller utskott,
som förrättade dess arbeten. Några år senare — 1820 — framlade
även Novosiltsev ett författningsförslag, grundat på
tvåkammarsystemet. Senaten skulle vara överhus, och andra kammaren skulle
dels väljas, dels tillsättas. Riksdagen hade endast rådgivande
betydelse, men fick överlägga och rösta i plenum. Gemensamt för båda
författningsförslagen var, att de uttalade vissa grundrättssatser,
som skulle skydda den enskilda fria undersåten för ämbets- och
tjänstemännens godtycke (Schiemann). Båda förslagen förblevo
emellertid endast förslag, och den förtjänstfulle Sperkanskijs öde var att falla
i kejserlig onåd och förvisas, vilket skedde 1812 på det för
Alexander I utmärkande lömska sättet att ända in i sista stund behandla
sina offer med skenet av orubblig nåd och välvilja för att omedelbart
därefter överraska dem med sin onåd. Speranskij hade många
motståndare och avundsmän, särskilt genom 1809 års förordning om
obligatorisk ämbetsexamen, och Alexanders skuggrädda och
misstänksamma blötdjursnatur var sannerligen icke ägnad att upprätthålla den
medarbetare han ägde, om än aldrig så förtjänstfull, om hans misstro
väcktes. Han hade också en synnerlig förmåga att behandla dem, som
en gång stått högt i hans ynnest, med en så kallsinnig glömska, som
om de aldrig funnits till. Speranskij förvisades sålunda först till
Nishnij Novgorod och sedan till Perm. Två år därefter fick han tillstånd
att under polisuppsikt vistas på sin egendom Velikopole i
guvernementet Novgorod, anställdes 1816 såsom civilguvernör i Pensa och
blev 1819 generalguvernör i Sibirien, där hans stora administrativa
förmåga togs i anspråk till att utrota en mångfald av missbruk: två
guvernörer avsattes, och 73 rättegångar inleddes mot 680
ämbetsmän, som stulit tre millioner rubel. Till Petersburg fick han
återvända 1821, men återfick aldrig Alexanders ynnest. Efter kejsarens
död och Nikolaj I:s uppstigande på ryska tronen togos hans
kunskaper i anspråk vid utgivande av en samling ryska lagar, Svod
Zakonov, från och med tsar Alexejs tid, och historiens ironi fogade det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
