Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIII. Alexander och Napoleon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Napoleon i kriget mot Österrike, förde mot denna makt endast ett
skenkrig. Men då Napoleon i alla fall segrade, måste han belöna den
kraftiga hjälp, hertigdömet Warschaus polska befolkning givit
honom, och till detta överlämnade han bästa delen av Galizien. På detta
sätt återupprättades till hälften Polen, men blev därmed också
föremål för den ryska kejsarens »oövervinneliga misstro». Brytningen
med Ryssland framgick huvudsakligen ur fälttåget 1809.
»Företaget mot Spanien, som varit en omedelbar följd av hans allians med
Ryssland, vände sig mot denna allians, och medförde såsom sitt
bakslag kriget med Österrike, vilket i sin ordning alstrade det ryska
kriget genom att åter uppväcka frågan om Polen; och över Madrid
och Wien fördes på detta sätt Napoleon slutligen till Moskva»
(Albert Vandal).
Finlands erövring tog icke lång tid i anspråk. Visserligen voro
Gustav IV Adolf och tsar Alexander svågrar, förmälda som de voro
med var sin syster, prinsessor av Baden, men detta hindrade alls
icke Alexander att taga fasta på Napoleons anvisning i Tilsit att
fråntaga Sverige Finland, och i februari 1808 inryckte också de ryska
trupperna utan föregående krigsförklaring över den finska gränsen.
Som man vet, gick kriget olyckligt för Sverige, i synnerhet sedan
Alexander sänt sin förtrogne, general Araktjejev, för att under general
Knorring leda offensiven mot svenskarna. Genom freden i
Fredrikshamn den 17 september 1809 avträdde Sverige vad som återstod
detsamma av Finland efter de föregående fredsluten med Ryssland
ända till Torneå och Muonio älvar ävensom de Åländska öarna.
Inniand skulle nu gå nva öden till mötes under ryskt herravälde,
och den utveckling, som var landet förbehållen, berodde i själva
verket på, huru den ryska självhärskaren skulle behandla det land, han
erövrat, och vilket mått av självständighet och självstyrelse, han
skulle unna sina nya undersåtar. Alexander I:s hållning mot Finland
påverkades visserligen från olika håll på olika sätt, men blev i det
hela särdeles försonlig mot landet, som han helt och hållet gav en
undantagsställning, med bevarande av de allra flesta av dess
institutioner. Författningen fick sålunda äga bestånd, enligt vilken
lantdagen bestod, liksom den gamla svenska riksdagen, av de fyra
stånden: adel, präster, borgare och bönder. I spetsen för förvaltningen
stod en generalguvernör och vid hans sida en av två departement
bestående senat. Kn statssekreterare för Finland och en kommitté
för finska ärenden representerade landets intressen i Petersburg.
Finland blev sålunda icke en rysk provins, utan ett självständigt
538
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
