Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIV. Wienkongressen och den heliga alliansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WIEN-KONGRESSEN OCH DEN HELIGA ALLIANSEN
IDEN STRID, SOM EFTER DET OLYCKLIGA RYSKA
fälttåget avgjorde Napoleons öde, intog kejsar Alexander främsta
platsen, liksom han även på Wien-kongressen var den bland
suveränerna, vars ord och vilja hade största betydelsen. Genom
Alexanders inflytande hade Napoleon tillförsäkrats ett slags
suveränitet i miniatyr på ön Elba jämte ett årligt underhåll av
miljoner francs och en hedersvakt av 400 man av sitt gamla garde.
L’nder Alexanders beskydd hade också Ludvig XVIII gjort sitt
intåg i Paris och intagit sina förfäders tron såsom konung av Frankrike.
Efter slaget vid Waterloo avgjordes på Wienkongressen icke blott
Frankrikes öde, utan omskapades också Europas karta och
upprättades på nytt legitimiteten: »tronen och altaret», under skyddet av
Rysslands, Österrikes och Preussens bajonetter. Den 25 september
181 5 kungjordes till världens överraskning ett av de sällsammaste
aktstycken, europeiska regenter någonsin utfärdat. Det var en av
den ryska tsaren, kejsar Frans I av Österrike och konung Fredrik
Wilhelm III av Preussen utfärdad förklaring, i vilken de
förkunnade »såsom sitt orubbliga beslut, att de hädanefter endast skulle
taga den kristna religionen till rättesnöre och, såväl i sina egna
stater som i förhållandena till andra regeringar, regera efter den
kristliga kärlekens och fredens föreskrifter; de skulle vid alla tillfällen
hjälpa varandra och endast betrakta sig såsom försynens ombud,
kallade till att härska över tre grenar av en och samma familj.»
Denna förklaring, som fått namn av »den heliga alliansen», var
huvudsakligen ett verk av den ryska tsaren och bar också alltigenom
prägeln av denne monarks svärmiska och dimmiga, men också
fåfänga och falska väsen. Högst betecknande är för övrigt, att tsaren
56I
Ryssland och dess tsarer. II. 36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
