Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV. Alexander och religionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bifall. Missnöjd med den ringa framgång, hon sålunda skördat på
detta område, hade hon övergått till det andliga, vid fyrtioett års
ålder i sin födelsestad Riga upplevat sin »Damaskusdag» och lärt att
på nvtt elektrisera sin inbillningskraft på ett fält, där »man kan glänsa
även med andens fattigdom och med ödmjukhet tillfredsställa till
och med fåfängan». I sitt
fromma omvändelse- och
välgörenhetsnit närmade hon sig
törst i Köningsberg drottning
Louise av Preussen och
sedermera i Karlsruhe kejsarinnan
Elisabet. Allt ifrån 1812 hade
hon siat om »mörkrets ängel»,
d. v. s. Napoleons fall, och
inträdandet av en fridens och den
allmänna lycksalighetens
tidsålder under »ljusets ängel», d. v.
s. den ryska tsaren. Brev från
iienne spelades därpå i
händerna på Alexander, som girigt
läste dem och tillät profetissan
korrespondera med honom.
Efter Napoleons första fall
förutsade hon hans återkomst från
Elba och nya blodsutgjutelser,
som skulle följas av allmän
fred. Som dessa förutsägelser verkligen till en del bekräftades,
erhöll hon i Heilbronn 1814 tillträde till tsaren, som hon gav
anvisningar till bön och betraktelser. Då tsaren förkunnat den
heliga alliansen, i vars tillkomst hon tillskrev sig en icke ringa
andel, lyckönskade hcnom till att ha varit »stor nog till att
offentligen i spetsen för sin armé bekänna den frälsare, som välsignat honom,
och Gud, som givit honom till ett föredöme åt världen». Slutligen
började Alexanders omgivning bli orolig över sierskans inflytande,
och Alexander själv, som fruktade synas löjlig, upphörde att besöka
henne; han tog därpå icke heller emot hennes brev, och slutligen
förbjöd han henne predika i hans stater samt förvisade henne från
Petersburg: kort sagt, han behandlade henne, såsom han alltid
behandlade de personer, vilka han förut omfattat med sin ynnest.
5/0
Nikolaj Michailovitj Karamsin,
1765—1826.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
