Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVI. Alexander och Araktjejev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
het i sin familj», hade i själva
verket, då han dog, mera
skadat sina undersåtar än den
mest utpräglade despot, ty
under vissa perioder av sitt liv
hade han icke upphört att hos
dem väcka och uppmuntra
frihetsdrömmar för att sedan
straffa dem för dessa under
reaktionsperioden, men detta
till trots kunde han ännu under
sitt sista levnadsår bedraga sig
själv och bedyra sitt frisinne;
»man må om mig säga vad man
vill», förklarade han nämligen,
»men jag har ändå levat som
republikan och såsom sådan
skall jag dö».
Den oro, som hemsökte
Alexander I, i synnerhet under
hans sista tid, drev honom även till ständiga resor; också
sammanfattar Pusjkin hans regeringshistoria i följande sarkastiska
minnesruna:
»På resor ständigt drog han
I Taganrog — där dog han.»
Alexander, som högt prisades av konservatismens och legitimismens
anhängare hade i själva verket haft blott en enda politisk tanke: den
heliga alliansen. Så som denna förverkligades, karaktäriseras den
bland andra av Geijers ord, då han förklarade sig nödgas tala om en
förbannelse, till vilken himmel och jord, änglar och människor säga
amen, förbannelsen över dem, som djärvas tillåta sig den största av
alla profanatisrr.er: »att nyttja det heligaste såsom medel till
orättvisa ändamål».
Alexander, som svikit så många förhoppningar och brutit så många
löften, bevarade emellertid sällsamt nog sin trohet mot Sverges
kronprins, Karl Johan, och höll strängt på den rätt till Norges erövring,
som tillerkänts Sverge såsom vederlag för Finland, även sedan Europas
övriga stormakter börjat visa sig benägna att rygga sina medgivanden
i denna fråga.
577
Ryssland och dess tsarer. II. 37
Nikolaj Alexejevitj Tutsjkov, general,
1765—1812.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
