Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den fjortonde september
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vända om, nedsköts av löjtnant Kockovskij. Äntligen kom utom andra
trupper gardesartilleriet till undsättning, och nu ansåg Nikolaj tiden
inne att göra ett sista försök till att medelst föreställningar och goda
ord förmå de upproriska avstå från sitt förehavande.
Metropoliten av Petersburg och Novgorod Serafim i förening med
metropoliten av Kiev och några andra präster skulle göra försöket, men
misslyckades. Lika liten framgång hade storfursten Michael Pavlovitj,
vilken så när blivit offer för sin djärvhet. Under tiden hade ett
batteri gardesartilleri anlänt, men — saknande kartescher, och
medan sådana hämtades, förgick åter en god stund, enär artilleriets
kasärner lågo på ett avstånd av fem verst. Pöbeln blev emellertid allt
fräckare, och inom de upproriska soldaternas led visade sig allt flera
druckna. Slutligen kunde kejsaren giva order om att börja elden;
första skottet gick över de upproriskas huvuden och besvarades med
en gevärssalva, men de tre följande skotten träffade mitt i hopen,
som därvid skingrade sig åt alla sidor som agnar för vinden. De flesta
flydde till Neva, vars is brast under dem för några kanonskott; andra
som lyckades rädda sig, gåvo sig fångna, och på Senatstorget lågo 56
lik, dock icke av någon officer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
