Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Dekabristerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Träsnitt från I Örjan av ig:de årh.
Hemkomst,
Gavriil Stepanovitj ?» frågade man. »Ingenting. Människan måste
väl då och då också skrika!» På detta sätt hade han skrikit i sin
kasematt för att åtminstone höra sin egen röst. Efter manifestet av
år 1856 återvände han till Ryssland och dog år 1863.
Obolenskij och Eatenkov voro vänner och mer än vänner; de voro
andliga tvillingbröder. De tänkesätt dessa båda män hyste,
återgivas bäst i de brev Obolenskij skrev, sedan båda två på 1860-talet
befriats och återkommit till Ryssland. Det var också dessa båda
deltagare i det första misslyckade »försöket» den 14 december beskärt att
uppleva även det andra likaledes misslyckade försöket av den 19
februari 1861, då livegenskapen upphävdes i Ryssland. Med vilka
förhoppningar detta motsågs visar bäst Obolenskijs skrivelse i januari
1861, således kort före den stora händelsen den 19 februari, till en
annan före detta medlem av det Hemliga sällskapet. Detsamma skulle
han mycket väl kunnat skriva till Batenkov, som nästan aldrig
uttalade sig om politiska angelägenheter:
»Nu har det nya året ingått. Låt oss omfamna varandra och önska
det nya släktet den lycka, som vi åtrådde för vår egen del . .. Folkets
fria röst skall snart ljuda i hela det ryska landet... Och allt deUa
skall ske inför våra ögon, d. v. s. inför deras ögon, vilka för
längesedan insett det onda, vilket såsom ett tungt ok tryckte vårt folk. —
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
