Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Anklagelser och reformansatser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom kommittén till kejsaren, varje ministerialdirektör kunde lätt
dölja sina fel och utan fara tillgodose sina personliga fördelar, och
slutligen förlorade de allra högsta befallningarna sin kraft och betydelse.
Därtill kom, att för särskilda fall inom ministerkommittén tillsattes
kommittéer med lika stor befogenhet, att den ena kommittén
hindrade den andra och att ofta varandra motsägande allra högsta
befallningar utfärdades i ett och samma ärende. Under Alexanders sista
regeringsår hade den högsta regeringsinstansen, så att säga,
sönder-plottrats och förlorat all enhet. Ett fullständigt kaos härskade.
Civilförvaltningen, som ändå skulle bilda hörnstenen i ett välordnat
statsskick, var rentav liksom förklarad i akt. Kejsaren insåg det onda,
men ansåg det ohjälpligt och inskränkte sig till att icke dölja sitt
förakt. Han saknade i sin omgivning män, med vilkas tillhjälp han skulle
kunnat skrida till reformer.
Såsom ytterligare missförhållanden framhöllos ämbetsmännens olika
löner. »En civilguvernör, som ändå skulle vära den egentlige
styresmannen i guvernementet, hade mindre lön än viceguvernören, som
endast förestod guvernementets räntekammare, och alla ämbetsmän i en
hel krets hade tillsammans mindre än en enda accisdirektör. På somliga
händer hopades ämbetena, men det stora flertalet ämbetsmän voro
överhopade med arbete och ledo därtill största nöd. I synnerhet voro
kansli-tjänstemännen, som uppburo 30 till 40 rubel banko om året och måste
arbeta från morgon till kväll för att slutligen i guvernementen gå under
i elände, beklagansvärda. Det hänvisades till den tryckande börda, som
väghållningsskyldigheten innebar och vars tunga börda uteslutande föll
på bönderna samt dessutom avsiktligen fördelades så systemlöst, att
detta erbjöd tillfälle att utpressa penningar, och ändå voro vägarna
ofarbara. På detta sätt förklarades skatterestantierna, vilkas
hänsynslösa indrivande fullständigt ruinerade bönderna. »Slå ut» restantierna
finge tagas alldeles efter bokstaven. Brännvinsmonopolet hade ruinerat
adeln, riktat accisämbetsmännen och systematiskt korrumperat folket
samt uppfostrat till dryckenskap; saltmonopolet hade företrädesvis
drabbat de fattigaste folkklasserna och höjt priset på salt, så att bonden
icke kunde betala det ens till sin nödtorftiga näring, långt mindre till
sina kreatur. Om en reglerad folk- och finansekonomi kunde icke bli
tal, och Rysslands handel låg nere, sedan tariffen av 1819 lett till
landets översvämmande med utländska varor; den hade ick eheller höjt sig
efter skyddstariffen av 1823. En rysk flotta fanns icke; visserligen
hade markis de Traversé årligen byggt skepp, men dessa ruttnade i
Kronstadts hamn utan att ens ha varit med om en expedition. Militär-
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
