Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Första kriget mot Turkiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sonligen ingrep i händelsernas gång. Det fälttåg, vari han deltagit,
hade givit hans egenkärlek en svår stöt, och han kunde icke dölja
för sig, att hans närvaro endast varit till skada. I Petersburg däremot
var han åter den allsmäktige, oinskränkte härskaren, som utan att
nödgas prisgiva sina principer kunde leda Rysslands öden och
storpolitikens gång i de banor, som förde till det av honom utstakade
målet. Då han närmade sig Vinterpalatset, igenkändes han av sina
soldater i chevalerigardets båda skvadroner, som stodo uppställda vid
stranden av Neva för att mottaga troféerna från Varna och i triumf föra
dem genom huvudstadens gator. Det var en helt annan bild än de
dödströtta trupper, som han över lik och ruiner fört in i det
ödelagda Varna. I Vinterpalatset mottogs tsaren emellertid i stället för
av den väntade festglädjen av farhågorna för sin moder Maria
Feo-dorovnas öde.
Den 69-åriga gamla änkekejsarinnan låg nämligen på sitt yttersta
och avled den 2 november, och med henne avträdde shitligen den
generation, som levat kvar sedan Katarina II :s dagar, från den historiska
skådebanan. Maria Feodorovna hade aldrig haft något politiskt
inflytande, men däremot alltid såsom familjens överhuvud haft det
avgörande ordet i alla familjeangelägenheter, särskilt i alla
äktenskapsfrågor. Obestridliga förtjänster hade hon också inlagt om
undervisningsväsendet, i synnerhet om uppfostran av Rysslands aristokratiska
kvinnliga ungdom. »Kejsarinnen Marias institut»,
uppfostringsanstalter, sjukhus, hittebarnshus o. s. v. ha, tack vare de allvarliga och
samvetsgranna omsorger, som hon ägnat dem allt sedan 1796, varit
de bästa, Ryssland haft, och hennes välgörenhet var icke blott en
troget uppfylld plikt, utan en hjärtesak; hon kände icke blott alla dessa
anstalters ledare, utan även deras flesta elever. Med dessa
omsorger förenade hon en utomordentligt vidsträckt korrespondens och var
därjämte vårdarinna av 18 :e århundradets etikett, såsom kejsarinnan
Katarina representerat densamma. Då hon åkte ut i sin åttaspända
förgyllda kaross, åtföljd av sina husarer, gav hon folket en
föreställning om huru upphöjd tronens innehavare var över den stora hopen,
men populär blev han dock aldrig. Hon lämnade blott sällan
Petersburg och kände utom Moskva endast föga till det övriga Ryssland,
vars språk hon för övrigt aldrig riktigt lärde sig. Hon skrev på
franska och tyska, och vid hennes hov talades uteslutande franska.
Kejsarens närmaste omsorg efter Maria Feodorovnas begravning,
som firades med en ståt, som kunnat tillfredsställa den höga damen,
blev nu att sörja för det nya fälttåget mot Turkiet. I detta syfte höl-
82
»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
