Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Tsar Nikolaj och koleran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan trupper besatt torget, blev det åter lugnt och folket skingrade
sig, sedan ett hundratal häktats och förts till Peter-Paulsfästningen.
Under dessa omständigheter beslöt kejsaren att personligen
ingripa och reste den 4 juli på morgonen från Peterhov in till
Petersburg. Han begav sig genast till Preobraskenskiregementets
paradplats, där han talade till trupperna: illasinnade människor hade
uppviglat folket, men som
trupperna dagen förut återställt
ordningen, så räknade han även
på deras trohet. Kejsaren
åkte därefter kring staden och
tillropade i förbifarten
folkhoparna hotande ord. Slutligen
kom han till Hötorget, som
hölls besatt av militär. Då
kejsaren kommit in på torget,
lät han sin vagn hålla, reste sig
i vagnen, kastade av sig sin
kappa och befallde folket
komma närmare. Hans röst
hördes över hela platsen av de tätt
packade, till omkring 5,000
människor uppgående
folkhoparna. »Ännu närmare» —
ropade han — »jag fruktar
ingen ! Ned på knä, knäböj!
Korsa er! Eedjen!» Då mängden låg på knä, gjorde han korstecknet
och med högra handens hotfullt utsträckta pekfinger ropade han
vredgad: »Vad har ni gjort i går! Ni har skymfat mig inför hela
världen. Är ni fransmän eller polacker? Ni har slagit ihjäl en
läkare. Göra ryssar sådant? Ni har försyndat er mot Gud. Huru
skall jag inför Gud kunna ansvara för er! Jag har svurit, och ni har
skymfat mig! Ni kände min sorg och att jag förlorat min älskade
broder, som kränkningar dödat. Ni vill också döda mig. Så döda mig
då!» och därvid pekade han på sitt bröst och tårar kvävde hans stämma.
Folket grät och snyftade, så att ett uppehåll inträdde på halvannan
minut. Därpå ropade kejsaren: »Betänk vad ni gjort, vi äro inte
fransoser och inte polacker. Vi äro ryssar. Fall med mig på knä!
Bed Gud om förlåtelse», och då alla åter knäböjt: »Må detta ickc
upprepas, jag skall straffa. Jag fruktar ingen och skall skicka den ena
95
General Jermolov.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
