Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Tsar Nikolaj och koleran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varna och officerarna mördades; koleran var nämligen endast en
förevändning för att ge luft åt manskapets i åratal hopade hat. Slutligen
fanns blott en ort, Medved, där ordningen förblev ostörd.
Naturligtvis svävade kejsaren i största oro, och för tillfället syntes honom
det blodiga myteriet vida farligare än den först vid denna tid
särdeles betänkliga resningen i Litauen. Värst rasade de regementen,
som buro namnen av Rysslands båda bundsförvanter, kejsar Frans och
konungen av Preussen. Kejsaren skickade bland andra sin
generaladjutant, greve Orlov, vars blotta närvaro redan verkade
lugnande, återgav generalerna, som alldeles förlorat fattningen, en
smula säkerhet och återförde den ännu tvekande delen av trupperna
till lydnad. Utan blodiga strider kunde emellertid lugnet icke
återställas, och därpå infann sig kejsaren, åtföljd endast av Benckendorf,
i kolonierna, där det församlade manskapet av regementet kejsar
Frans i manegen på knä under tårar bad kejsaren om förlåtelse; en
av dessa plötsliga övergångar från vild upphetsning till ångerfull
botgöring, vilka tyckas vara så djupt rotade i den ryska
folkkaraktären. Utan invändning utlämnade regementet »frivilligt» de
förnämsta skyldiga, som överlämnades åt en krigsrätt, och en hel
bataljon måste tåga till Petersburg, där manskapet insattes i
fängelserna. Ingen gjorde under marschen min av att söka undkomma.
Även de övriga regementena besöktes av kejsaren, som också
förordnade krigsrätterna och därpå med lättat hjärta återvände hem.
Den av högstkommenderande generalen över reservarmén i Vilna,
greve Peter Alexandrovitj Tolstoj, och general Kleinmichel ledda
rannsakningen medförde fruktansvärda straff för de skyldiga: 150
man fingo spö, 1599 dömdes till gatlopp, 88 erhöllo knut och 773 man
undergingo olika korrektionsstraff. För dessa kropsstraff stannade
129 döda på platsen, och den 18 augusti var åter allting »i ordning»
i kolonierna.
Det råder icke minsta tvivel, att de med militärkoloniernas hela
system förbundna grymheterna och oredligheten hos de med
förvaltningen av denna ofantliga ekonomiska komplex anförtrodda
ämbetsmännen, vare sig de voro militärer eller civila, voro väsentligen
bidragande till upproret. Eenckendorf föreslog nu i ett på kejsarens
stämning väl beräknat utlåtande att upphäva sambandet mellan
krigstjänst och lantbruk, så snart detta förekom i militärkolonierna.
Denna förändring i militärkoloniernas organisation företogs också
på sådant sätt, att den bar prägeln av ett straff. Det dittills bestående
sammanhanget mellan soldater och bönder upplöstes. Soldaterna
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
