Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Polens behandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åtnjuta full frihet, likaså upprepades de garantier, Alexander I :s
författning lämnat den personliga friheten: ingen skulle berövas sin
frihet eller ställas inför rätta, utom i de av lagen förutsedda fall och
med iakttagande av föreskrivna former. All egendom förklarades
oantastbar, egendomskonfiskation skulle endast drabba vissa
förbrytare ; fritt meningsuttalande inskränktes genom de i Ryssland
gällande bestämmelserna endast till skydd för högsta makten, sedernas
renhet och personlig heder. Polen skulle deltaga i de till rikets
allmänna behov nödiga utgifterna, men äga en särskild
finansförvaltning; dess skulder, som erkändes av kejsaren, garanterades, men
skulle betalas av landets inkomster. Den polska och ryska armén
skulle hädanefter vara ett enhetligt helt utan skillnad mellan ryssar
och polacker; slutligen skulle ryssarna ha obehindrad rätt att
förvärva fast egendom i Polen och tvärtom »vårt tsardöme Polens
undersåtar» rätt till egendomsförvärv i Ryssland. Detta var statutets
viktigaste punkter, vilka, såsom de formulerats, gjorde ett gott
intryck på de utomstående. Allt berodde emellertid på, huru statutet
utfördes, och den erfarenhet, man allt sedan åldriga tider fått om den
ryska förvaltningen i hela det vidsträckta riket, gjorde det fara värt,
att ett omätligt svalg skulle yppa sig mellan sken och verklighet. Så
blev det också till någon del genom polackernas egen skuld. Den 25
mars upplästes statutet i Varsjav för en församling av
vojvodska-pens president och två godsägare från varje vojvodskap, varefter
en deputation av ansedda polacker avfärdades till Petersburg att för
tsarens fötter nedlägga nationes tacksamhet. I själva verket kunde
det icke bli tal om någon tacksamhet. Polackerna sågo i
regeringens uttryckliga förbehåll, att godtyckligt kunna avlägsna domare
och domstolsledamöter från deras ämbeten, förlusten av varje
garanti för sin personliga frihet, medan den utlovade tryckfriheten,
med tillämpning av de i Ryssland gällande bestämmelserna för
censuren, kändes endast som en bitter ironi. Men framför allt var den
ingalunda ogrundade farhågan allmän, att statutets alla viktigare
bestämmelser skulle genom framdeles tillkommande förordnigar
utvecklas i enlighet med tsarens avsikt till Polens fullständiga
likställdhet med själva Ryssland. Emellertid avgick den polska
depu-tationen till Petersburg och mottogs den 1 maj med stor ståt i
Vinterpalatset av kejsaren. Polackernas adress, som förut granskats av
Paskievitj lämnade ingenting övrigt att önska med hänsyn till
uttryck av underdånig tacksamhet. Men agget kvarstanade i båda
parternas sinnen. Enligt Benckendorfs anteckning »gjorde den för
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
