Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Tre skaldeöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorde sig inom kort mycket bemärkt genom sina än frivola, än
bitande epigram, som icke ens skonade de högsta. Några smädeverser
om Araktjejev skulle utan tvivel ha förpassat honom till Sibirien, om
icke inflytelserika gynnare, däribland Karamsin, lagt sig ut för honom,
så att straffet mildrades till förvisning till södra Ryssland. Efter
interneringen på familjegodset Michajlovskoje i guvernementet Pskov
blev han med och mot sin vilja fäst vid hovet såsom »kammarjunkare»
och »rikshistoriegraf» och tillbragte de återstående åren under
oregelbundet, jäktande arbete, dövande nöjen och inre och yttre konflikter
till dess han dog av det sår, han erhöll i duellen med sin svåger
d’Antes, naturlig son till nederländska sändebudet Heeckeren. Duellen
föranleddes av anonyma brev, som tycktes härstamma från
Petersburgssamhällets förnämsta kretsar, och blev oundviklig genom skaldens
otyglade lidelse. Det bildade Ryssland förnam med djup förbittring
underrättelsen om skaldens för tidiga död, och upphetsningen var så
allmän samt tog så stormande uttryck, att kejsaren fann för gott att
taga hänsyn till densamma. D’Antes eller, såsom han efter sin
adoption av Heeckeren kallades, löjtnanten baron van Heeckeren, sattes
i fängelse. Så snart det sår, han också fått i duellen, läkts,
dömdes han efer en gammal sed att hängas vid fötterna, men benådades
till degradering och utvisning ur Ryssland.
Till Pusjkins lik, som låg på paradbädd i hans enskilda bostad,
flockade* sig Petersburgs invånare i sådana skaror, att tsaren befarade
en demonstration. De besökande höllos så vitt möjligt tillbaka,
och tsaren lät lägga beslag på den avlidne skaldens papper. Inträde
i sorgehuset skedde endast genom en bakdörr, och polisen sörjde för
ordningens upprätthållande. Bisättningen fick icke, såsom avsett
varit, ske i Isaakskyrkan, utan i en mindre kyrka vid Stallgårdsgatan,
varifrån kistan med kurirskjuts av gendarmer fördes till
Michajlovskoje. Av Pusjkins vänner fick endast Alexander Ivanovitj Turgenjev,
geheimeråd och utgivare av urkunder till Rysslands historia, följa
densamma. Tsaren var ingen vän av Pusjkin, ehuru han överhopade
honom med nådebevis. Men samtidigt bragte han honom i ett
beroende, som förödmjukade skalden och som denne saknade nog
karaktärsstyrka till att undandraga sig. Ehuru Pusjkin i obevakade stunder
tungt kände trycket av en beroende ställning och gav uttryck åt denna
känsla i verser, som vittnade om hans hemliga agg, smickrade han
likväl tsaren, som han jämställde med Peter den store, såsom i
dikterna »Poltava», »Bronsryttaren», »Boris-Godunov», i vilka stycken
han direkt eller indirekt förhärligade tsar Peters rike. Då Pusjkin
132
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
