Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Revyer, resor, Vinterpalatsets brand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från sin resa återvände tsaren till Petersburg, där han alltid
plägade fira årsdagen av sin tronbestigning. Den 17/29 december 1837
befann sig den kejserliga familjen på teatern för att åse den firade
dansösen Taglioni, vilken såsom bajadär hänförde publiken och
skördade en alldeles oerhörd bifallsstorm, då mitt under föreställningen
tsaren erhöll underrättelsen, att Vinterpalatset brann. Utan att säga
något åt kejsarinnan, lämnade kejsaren teatern för att leda
räddningsarbetet. Man sökte framför allt rädda de kejserliga rummens
omätliga skatter: målningar, dyrbarheter, möbler och papper. Men då vid
räddningsarbetet alltjämt nya soldater — såsom det uppgives — 30
till 40 man — omkommo i lågorna, förbjöd tsaren vidare
släckningsarbeten. Man nöjde sig med att skydda Eremitaget, och de kejserliga
barnen bragtes i säkerhet till Anitsjkovpalatset. Ett ögonvittne,
senatorn Lebedov, säger: »Hela platsen var propp full av människor,
på gatorna skyndade regementen i språngmarsch till stället, rök täckte
himlen och slottsplatsen, där den ryska kejsarens praktpalats stod i
lågor. Folk fanns i tusental, hela polisen, gardesregementena och
hela den stora kejsarens makt stod och såg på, huru elden förtärde
den kolossala byggnaden, de regerande tsarernas ärftliga säte, varest
sedan ett århundrade världens dyrbarheter hopats, bevakade av
otaliga hovmän ... Följande dag klockan två gick jag förbi brandstället.
Lågorna förtärde de inre rummen. På aftonen var det ett
fruktansvärt skådespel. Natten var mörk, runtom brunno vakteldar, kedjor
av soldater och i utkanten de böljande folkmassorna, runtom eldskenet
och röken, som steg upp mot himmelen. Den väldiga byggnaden, som
brann orörlig, gjorde intryck av ett förtrollat slott, vari
hemlighetsfulla krafter gåvo en glänsande fest. Men ingen gäst var inbjuden
till densamma, och med häpnad och skräck riktade åskådarna sina
blickar på de tomma, men lika fullt med larm fyllda rummen, i vilka
förstörelsens ohyggliga ande huserade. Mig tycktes det vara en
symbol på den makt, som förbjöd att bringa lågornas framträngande
att stanna, medan tusenden voro beredda att med uppoffring av livet
bekämpa varje steg av det rasande elementet, och alla maktens och
bildningens hjälpmedel endast avvaktade en vink för att ingripa...
»Var det verkligen icke möjligt, kejsare, att rädda Vinterpalatset?
Har detta verkligen fått brinna? Man säger mycket, men man talar
så mycket dåraktigt.»
Ur denna anteckning utläses utan svårighet en försiktig, men
tydligt uttalad misstämning över den godtycklighet, med vilken tsaren
i avgörande ögonblick plägade handla. Liksom han under dekabrister-
154
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
