Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Reformer, Speranskijs död och eftermäle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alexander på förmiddagen förklarat sin belåtenhet med honom och
omfamnat honom vid audiensens slut och på detta sätt 1812 mot sitt
bättre vetande offrat honom åt befolkningens upphetsade stämning.
Det är emellertid alldeles riktigt, menar Schiemann, att, såsom en
samtida, senatorn K. N. Lebedov, framhåller, Speranskij tillhörde
det lilla antal ovanliga uppkomlingar, som kunna uppstå endast i en
nation, i vilken motsatserna mellan bildade och obildade voro så
utomordentligt stora som i hans dagars Ryssland. »Utrustad av naturen
med ett ovanligt kraftigt förstånd, i besittning av rika teoretiska
kunskaper och ett strängt logiskt tänkande, saknade han emellertid
karaktär. Han sökte utjämna allting och lämpa sig efter allt samt
handlade beslutsamt och hänsynslöst ingripande, endast då han visste sig
vara säker på understöd uppifrån. Var detta icke fallet, loverade
han mellan varandra bekämpande strömningar, höll inne med sin
mening och uttalade sig först då ingen annan utväg fanns än att "låta
honom lösa svårigheter, vilka syntes olösliga för de andra. Livet hade
gjort honom till en försiktig intrigant; hans förvånande fattningsgåva
och människokännedom tjänade samtidigt den sak, som han hade att
förfäkta, och honom själv, och sålunda kom det sig, att han
visserligen hade många avundsmän och motståndare, men att ingen älskade
honom men icke heller förvägrade honom den aktning, som hans
förtjänster om Ryssland avtvungo alla och en var. Den ryska rättens
byggnad vilar än i dag på hans livsgärning.»
I ett visst politiskt avseende blev Speranskij emellertid av stor
politisk betydelse för Rysslands senare utveckling, och tsaren själv kunde
icke undandraga sig detta inflytande. Speranskij var nämligen av
instinkt och övertygelse nationalist, en förelöpare till den riktning,
vilken sedermera fann sina förnämsta representanter i Katkov och
Samarin. Såsom mål föresvävade honom nämligen gränsprovinsernas
assimilering med det egentliga gamla Ryssland i språk, rätt och om
möjligt också i konfessionellt avseende. Denna tendens framträdde
också i synnerhet tydligt i arbetet med kodifikationen av
östersjöprovinsernas rättsförhållanden och krävde svåra strider för att kunna
avvärjas.
Speranskijs plats visade sig ytterst svår att fylla, och sålunda blev
kretsen av dugliga statsmän allt trängre, och allt vanligare blev det
också att i spetsen för guvernementens förvaltning ställa militärer,
som till dessa viktiga förtroendeposter icke medförde annan skolning än
att sköta exercis och parader. Ju längre, desto mera trädde i stället
för vetenskaplig utbildning den föreställning om »ordning», som slut-
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
