Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Alexander Ivanovitj Herzen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av ärftliga förskämda safter, spår av gamla sjukdomar och olika slags
bojor och halskedjor. Få hade framgått ur folket; antichambern,
ka-särnen, små godsägares gårdar, där man slagit om till ytterligheten,
bevarades i hjärna och blod utan att förlora sina kännetecken; de
höljde icke nakenheten, de avhöljde den. De visade att deras medfödda
klumpighet, deras råa och fräcka språk icke hade något gemensamt
med bondens ingalunda sårande och naiva råhet, men mycket däremot
med kanslikretsarnas, marknadsbodarnas, betjäntrummens i ett
herrskapshus vanor. Vår svarta jord behöver ännu mycken dränering.»
Herzen hatade i synnerhet Petersburg om vilket han i sin dagbok
skrev, att det var en underbar seger över naturen: »Tre grader åt
norr börjar den finska Norden, tre grader åt söder en tempererad zon,
de mellanliggande sex graderna, i det angenäma grannskapet av havet
och allehanda floder, sjöar, träsk, hälsö- och giftvatten, med det
östliga läget och närheten av Vinterpalatset, åtta ministerier, tre
poliskårer, den allra heligaste synoden och hela den höga familjen med
sina tyska släktingar bilda en sfär av evig fuktighet, moralisk och
fysisk frost, andlig och kroppslig dimma ... I staden äro olika lager
av människor att skåda: människor, som oupphörligt skriva, d. v. s.
ämbetsmän, människor, som nästan aldrig skriva, d. v. s. ryska
litteratörer, människor, som icke blott icke skriva, utan icke heller läsa,
d. v. s. livgardets högre och stabofficerare, lejon och lejoninnor,
tigrar och tigrinnor, folk, som icke likna något djur, ja till och med
icke en människa och ändå känna sig så hemmastadda i Petersburg
som fisken i vattnet. Slutligen kan man se skalder i Tredje
avdelningen av det egna kansliet och huru Tredje avdelningen av det
egna kansliet sysselsätter sig med skalder».
Herzens Kolokol är i sina första årgångar en enda ljungande
anklagelse, framförd av en författare med lika fin logisk skärpa som
formell talang. »Vi äro icke slavar, därför att våra förfäder sålde
sina mänskliga värdigheter för omänskliga rättigheter, av vilka vi
begagna oss. Vi äro slavar därför att vi äro herrar över andra; v’
äro tjänare, därför att vi äro godsägare utan tro på vår rätt; vi äro
livegna, ty vi hålla i ofrihet våra bröder, befryndade med oss genom
börd, blod och språk. Ryska regeringen har med England ingått ett
avtal mot slavhandeln. Varför måste det ovillkorligen vara svarta för
att gälla som människor i vita tsarens ögon? Varför hänför han icke
alla livegna till negrer?» I vår arma, nordliga låglandsnatur finns en
rörande fägring, som står vårt hjärta särskilt nära. Våra byar ha
icke utträngts ur mitt minne vid anblicken av Sorento, Campagnan,
-202
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
