Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. Alexander II Nikolavitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som kanslär för universitet i Hälsingfors sökte Alexander undanröja
finnarnas missnöje med Nikolajs regering och ryssarna. Ett ord i de
allmänna angelägenheterna fick han däremot icke, och Tredje
avdelningen bevakade noga allt hans görande och låtande. Alexander såg
i Ryssland så många missförhållanden, att förslag till deras
avhjälpande livligt intresserade honom. I maj 1838 anträdde Alexander
sin-första utrikes resa, på vilken han efter ett besök i Berlin skulle besöka
alla europeiska stater utom Frankrike och en längre tid uppehålla sig
i England. På samma gång skulle han vid de små tyska hoven se sig
om efter en gemål, enär hans föräldrar önskade så snart som
möjligt förmäla honom, för att undandraga honom de frestelser, för
vilka hans lätt antända hjärta utsatte honom i Petersburg, och framför
allt en förbindelse med den polska hovfröken Olga Kalinovski, med
vilken storfursten ville gifta sig. I Darmstadt gjorde storfursten
emellertid bekantskap med den femtonåriga prinsessan Maria, som
tycktes behaga honom, och då han på hemresan från London återsåg
henne, anförtrodde han sin ledsagare, greve Orlov, att hon var den,
om vars hand han skulle bedja tsaren. Tsaren kunde också meddela
sin svärfader konung Fredrik Vilhelm III, att storhertigen av
Hessen-Darmstadt givit sitt bifall och att Alexander och prinsessan Maria
kunde betrakta sig som förlovade. Giftermålet var emellertid nära.
att gå om intet, då storfursten-tronföljaren förklarade för sin fader,
att han icke kunde avstå från Olga Kalinovski. Ett häftigt
uppträde förekom mellan far och son, tsaren ville gifta bort den vackra
polskan, men stötte även här på motstånd, och kejsarinnan skrev i
sin dagbok: »Vad skall det väl bli av Ryssland i händerna på en
man, som icke förmår övervinna sig själv, utan låter behärska sig
av sin lidelse utan att på minsta sätt motstå densamma?» Men även
i lägret vid Borodino fick tsaren anledning till missnöje med tsareviti
Alexander och skrev till sin gemål: »Sasja har fått vanan att röka,
och jag ser med beklagande, att han icke gör något med allvar (vilket
torde böra förstås så, att tronföljaren icke visade något intresse för
manövern); han föredrar att vara tillsammans med sina adjutanter
och några andra individer, och om aftnarna spelar han whist med de
sina och med Mikirlin. Allt detta är icke oursäktligt, men jag finner
inte minsta böjelse hos honom att sysselsätta sig och göra sig själv
nyttig. Jag talar icke med honom, enär jag märker, att mina råd
icke upptagas såsom av en vän, utan som om de komme från någon,
som ville förtrycka honom, och jag tiger för att se, vart detta skall
leda. Det bekymrar mig emellertid, att han känner sig vida mer
-228
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
