Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII. Den ryska Miren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sätt: »I vår provins — en av de fruktbaraste i hela Ryssland — äro
till och med under goda år blott få bönder i stånd att reda sig med
bröd till dess att nästa skörd kommer. Nästan varje familj måste
köpa bröd, och då inga pengar finnas, skickar husfadern ut barnen,
kvinnorna och de gamla för att tigga »bitar» bröd, som skäres i
portioner, såsom allmosor eller givas — mot återtjänst åt icke tiggare,
ty man kan aldrig veta o. s. v. »Hunger är en sträng herre; en
fastande munk kan sälja till och med ett helgon» — säger musjiken.
De unga känna blygsel och motvilja mot tiggeriet, men det hjälper icke.
Hemma finnes ingenting mer att äta, bokstavligen ingenting. I dag
ha de ätit upp det sista brödstycket, av vilket de ännu dagen förut
skuro av en »bit» åt de besökande.»*
Icke ens lilla hungern är emellertid så grym som det sätt, varpå
skatterna indrivas även under tider, då golod råder. »Europeiska
Budbäraren» säger med rätta: »Vi hade faktiskt bättre, då det skenbart
gick oss sämst!» Under livegenskapens dagar fanns ännu åtminstone
hoppet, numera är vår belägenhet hopplös och ojämförligt sämre än
förut»! Vad som berättas om skatteindrivningen är också rentav
hårresande, och huru det gick till under Alexander III :s hemska
regering-förefaller nästan otroligt i hela sin barbariska grymhet. E. B. Lanjn.
under vilket namn den engelska korrespondenten d :r Dillon döljer sig,
skriver sålunda: »Året 1891 var ett ovanligt dåligt år för bönderna
och erbjuder fördenskull ett gynnsamt tillfälle att pröva den verkliga
beskaffenheten av den faderliga omsorg, regeringen säges slösa på sina
undersåtar. Hungersnöden hotade bli lika svår som vidsträckt. . . Men
detta oaktat voro regeringens piska och björkspö verksamma — mycket
verksamma — ehuru utan framgång bland dessa försynens styvbarn,
innan hungertyfus haft tid att rädda dem undan tortyren. Man har
aldrig bättre förstått sig på eller med större framgång praktiserat
konsten att driva in skatterna i Ryssland än under denna tid. Om den saken
lämnar en jämförelse mellan de metoder, som voro brukliga förr och
nu, intet tvivel. För omkring tjugu år sedan plägade Obydenkov,
by-föreståndaren i Nikitinskij, utpressa skatten genom att helt enkelt
»hänga upp en bonde, som icke hade penningar, med huvudet nedåt, till
dess han biföll att betala den begärda summan. En bonde, som på
detta sätt hängt en kvarts timme och sedan åter kommit till sans,
klagade över tjänstemannen, men den enda uppmuntran, myndigheterna
* Nikolaus II und das Ende der Romanovs von F. v. B. Leipzig
1917.
-262
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
