Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVII. Den ryska Miren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vinserna och kom aldrig till regeringens kännedom.» -—- Sanningen att
säga, kände guvernementets myndigheter icke genast till saken — den
kom först några dagar därefter till deras kännedom, och då de blivit
behörigen underrättade, betraktade och behandlade de ingalunda
saken med likgiltighet eller gillande. Nej de läto häkta den grymme
byföreståndaren — för otillbörlig mildhet och pliktförsummelse eller,
såsom det heter med den officiella frasen, »för bristande nit». Han
skulle ha piskat blodet från de kanaljernås ryggar, till dess att det
droppat ned i form av guldimperialer. Så otroligt detta låter, är det
likväl bokstavligen sant. Händelsen meddelas i Nedelja för den 26
juni 1891 och kan lätt kontrolleras.*
Den slutsats, vilken de omtalade förhållandena antyda, är icke ny;
de mest omtyckta och ansedda skriftställare, en Saltykov, en Solovjev,
en Tolstoj, en Aksakov ha ofta och eftertryckligt uttalat samma
åsikter, för så vitt det kunnat ske utan risk att komma i fängelse.
-— »Varför», frågar Saltykov, »gå våra bönder i bastskor i stället för
läderstövlar? Varför råder en sådan tät, allmän okunnighet i landet?
Varför äter bonden sällan eller aldrig kött, smör eller ens fett ? Vadan
kommer det sig, att man sällan finner en bonde, som vet vad en säng
är? Varför varsebli vi i en rysk musjiks alla rörelser något
fata-listiskt, något som saknar intryck av medvetande?... Med ett ord
varför komma bönderna till världen liksom insekter och dö likt
sommarflugor?» . . . Gemene man i Ryssland icke allenast lida, utan
deras medvetande om sina egna lidanden är ytterst förslöat och dövat.
Mannen av folket betraktar sitt lidande såsom ett slags arvsynd,
varemot det icke tjänar till något att strida och som han endast behöver
bära, så länge hans krafter hålla ut. Pröva detta genom att säga
honom, att plikten att svälta i stället för att tillfredsställa hungern,
plikten att vegetera, att sjunka och drunkna i kärr och moras, att
spänna musklerna till dess att de äro på väg att brista icke av
nödvändigheten är hans lott i livet, icke är en följd av förutbestämmelsen,
och man skall se, att hans drag genast skola antaga ett uttryck av
högsta förvåning. Är det icke tydligt, att så länge denna
förvåning-fortfar, ingen önskan att förbättra hans lott någonsin kan visa sig
verksam?»
Tolstoj har på ett anmärkningsvärt sätt, som förtjänar omtalas,
sökt klarlägga orsakerna till den hungersnöd, som ständigt på nvtt hem-
* Ryssland under Alexander III. Översättning från engelskan av
O. H. D.
-264
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
