Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIX. Anklagelselitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
prokuratorer; av fasa hänga sig två av bröderna hellre genast; Rurik
framlägger saken för folket, men uppmuntras: »Spotta på det, som
framdeles skall läras i historien!»
I historien om en stad låter Saltykov första arkivarien med
härmande av i8:e århundradets ryska börja sina anteckningar på följande
sätt: »Finnas icke i varje land högst berömda Neroar och av ädelmod
glänsande Caligulor, och skulle vi ensamma icke kunna finna sådana hos
oss? Nej, till och med varje by äger sina av ädelmod glänsande och
av överheten tillsatta Akiller och måste äga dem; ja, titta bara efter i
första bästa puss och du skall i denna finna ett stycke till ohyra, som
i sitt hjälteväsen överträffar och fördunklar all annan ohyra. Även
vår stad är liksom Rom byggd på sju kullar, men i Rom glänste
hedendomen, hos oss glänser gudsfruktan, Rom var anstucket av övermod,
vi äro milda, i Rom rasade den simpla pöbeln, hos oss rasar överheten.
Den historiska tiden börjar med den första furstens i Glupov utrop:
»prygla till döds!» Nummer 8 av stadshuvudena frambringar endast
två rop: »icke tillåta» och »förstöra»; men denna fonograf ■ förstöres.
På oredans tid gör Dvojekurov slut, han som i Glupov inrättar den
akademi, som har till åliggande icke att sprida vetenskaperna, utan
att tillse att icke onyttigt vetande skall spridas i stället för gagneligt».
Därpå nämnes huvudhängaren Grustilov med sin »Pfeiferska», d. v. s.
Alexander I och fru Krydener, och förut karaktäriserades Alexander I
såsom t-sjerkessen Mikaleda, vilken genom sin kärlek till kvinnokönet
nästan fördubblade stadens folkmängd. Med »Benevolenskij» åsyftas
Speranskij, vars reformiver Saltykov hånade.
Staden Glupov börjar oroas av underliga rykten, och till och med
hundarna, som förut sovit vid portarna, sträcka på sig och vifta med
svansen. Det pratas om reformer och pånyttfödelse och till och med
grundandet av en akademi »för att stävja vetenskapens utbredning».
Bestörtningen kulminerar, då den uniformerade stadsprefekten en dag
hittas utan huvud. Saken hölls dock hemlig för att icke oroa folket
och »invagga det i falska förhoppningar»; en ämbetsman omtalade, att
han en gång sett, hur polisprefekten lekt med sitt eget huvud, och det
kom verkligen till rätta igen. Pånyttfödelsen väckte hat till
pånyttfödelsen ; reformen stannade på papperet, och det nya släktet var
visserligen rentvättat och snyggt klätt, men förblev invärtes likadant
som förut. Uglium Burjejev, som åsyftar Araktjejev, och Nikolaj I
förbjödo all upplysning och inrättade en phalanstère, alla leva parvis i
kasärner, räkna läres på fingrarna, årens räknande avskaffas, enär det
numera icke finnes forntid eller framtid, två fester införas, den ena
-276
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
