Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII. Nihilism och socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Turgenjevs Basarov är en människa, som icke böjer sig för någon
auktoritet, endast på god tro icke håller till godo med någon enda
princip, den må omgivas av aldrig så stor vördnad. Nihilisten
kritiserar och förnekar fädernas auktoritet och principer, vilket i själva
verket betyder Uvarovs treenighet av kyrka, stat och nationalitet. Den
»förstörande» nihilismen vänder sig företrädesvis, om också av
hänsyn till censuren indirekt, mot ortodoxien och teokratien, men den
nihilistiska kritikens förutsättning och konsekvens äro ateism och
materialism. Ortodoxien är för materialisten och ateisten nihil. Tsar Nikolajs
Ryssland är nihilisternas nihil, och på den förtryckande teokratien
till-lämpa de den kritik, de läst sig till hos John Stuart Mill och
Scho-penhauer.
I grunden är nihilisten visserligen tvivlare, men »tror på grodan, på
telegrafkabeln, på järnvägen», den nihilistiska ateisten och materialisten
tror på sin ateism och materialism, hans tro är ofta fanatisk och lika
blind som hans ortodoxa vedersakares, men han har vetande och vilja
och vill handla: »Vad är att göra»? är också den betecknande titeln
på det nihilistiska evangelium, som anses giva bestämt svar på de
mest brännande frågor. Nihilisterna ha ofta fått uppbära förebråelser
för egoism och immoralitet, de ha ivrat mot munkmoralen och
kristendomens opraktiska och fanatiska rigorism samt förkastat offren.
Själva ha de emellertid blott alltför ofta varit ivrare och fanatiker,
som givit sitt liv med en offervillighet, ja offerglädje, vilken icke
sällan påminner om sjuklig åtrå efter martyrskapet. Vladimir
Po-lovjev sade om dessa sextiotalets människor, att deras logik utmynnade
i slutsatsen: »Människan härstammar från aporna, ergo älska sin nästa
såsom sig själv».
I sin strävan efter konsekvens sökte nihilisterna även tillämpa de
nya och nyaste teorierna; handlingen skulle stå i överensstämmelse
med ordet, och för den skull bekämpade de, kort sagt, det
»konventionella systemet». De ville också undgå den dödande enformighet,
till vilken den sysslolösa aristokratien — och de första nihilisterna voro
oftast aristokrater — plägade hemfalla, i synnerhet på landet. De
ville för den skull förrätta praktiskt verkligen nyttigt arbete. Nihilisten
var demokrat, vilket praktiskt betydde att arbeta för den nyss
frigjorda munsjiken på dennes eget sätt. Han ville »gå ut bland folket»,
ville upplysa bonden; såsom demokrat och fabriksarbetare ville han
icke skilja sig från bonden, utan antog dennes levnadssätt, sökte
förenkla sig samt blev till det yttre och delvis även till det inre bonde.
Den nihilistiska demokraten antog för den skull plebejska vanor, så-
-290
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
