Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII. Nihilism och socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
narodnikernas tro på Rysslands egenartade sociala inrättning miren
och på Rysslands mission, som allmänt erkännes och framhålles gent
emot Europa.
Som det för den skull i främsta rummet gällde att vinna folket
d. v. s. musjiken, för sin befrielse, uppstod den rörelse, som blivit
bekant under uttrycket »gå ut bland folket»; folket skulle uppfostras cch
revolutioneras. Erfarenheten lärde emellertid snart de entusiastiska
revolutionärerna, att de voro officerare och generaler utan armé, och
innan kort kommo de också på det klara med, att folkmassorna alldeles
icke voro beredda eller dugliga till aktion och att för den skull, jämte
de små arbetarekretsarna, endast mindre bondekretsar kunde besluta
sig för revolution. Endast undantagsvis kunde en lokal resning lyckas,
och med någon säkerhet kunde man endast räkna på enskildas
offervillighet. Ett folkuppror, sådant Bakunin drömt om, visade sig också
allt mera vara blott en dröm.
Under sådana omständigheter upphörde rörelsen »gå ut bland folket»
snart. Den började 1872, erhöll 1873 sin största omfattning och
avstannade redan 1874, sedan regeringen börjat inspärra och förvisa
icke hundratals, utan tusentals personer eller åtminstone ställt dem
under polisuppsikt och socialt skadat alla. Samtidigt började de
radikala förstå motsatsen mellan land och stad, bönder och arbetare, och i
sjuttiotalens program förklaras arbetarna vara de egentliga bärarna
av den revolutionära idén och energien. För den skull började också
den grundligaste och verksammaste revolutionära propagandan bedrivas
i städerna, i synnerhet storstäderna, vartill även det revolutionära syftet
att undanröja monarkien och till och med dynastien samt de högsta
regeringsorganen bidrog. Men i samma mån stadsärbetarna erkändes
såscm egen klass, gjorde sig också den marxistiska idén om
klasskampen gällande.
Terrorismen ter sig sålunda som ett intelligensens guerillakrig mot
absolutismen, en strid, som man med orätt velat framställa såsom en
blott studentrörelse. Studenternas antal var vid denna tid emellertid
icke synnerligen stort, och följaktligen måste också de revolutionära
studenterna vara i minoriteten. Studenter och studentskor deltogo
visserligen i rörelsen såsom agitatorer och lärare ävensom i attentaten,
men redan vid slutet av sjuttiotalet utgjordes flertalet av arbetare, och
dessa blevo också medbestämmande i rörelsens ledning och fullföljande
Antalet medlemmar, i synnerhet i exekutivkommittén, synes aldrig
ha varit särdeles stort, tvärtom ganska litet, ehuru detta för ingen del
minskade den radikala och terroristiska rörelsens betydelse. Rege-
302
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
