Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIV. Vit och röd terror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blodröda bokstäver tryckta meddelande till »dem, som gå ut bland
folket», att »det icke vore tid mera till att fredligt utbreda kunskaper
bland fol-ket, och att därmed ingenting vunnits». Netsjajev var en lika
energisk som klok organisatör, som på jämförelsevis kort tid satte den
»sociala revolutionen» i gång. Då studenten Ivanov uttalade sina
betänkligheter angående ett så farligt äventyrs framgång och icke kunde
förmås övergiva sin mening om att programmet icke hade utsikt att
kunna förverkligas, men i stället var rentav självmördande farligt,
bragtes han om livet av Netsjajev och andra fanatiker den 21 november.
Netsjajev rymde med »partiets» kassa till Schweiz, som utlämnade
honom såsom vanlig förbrytare, varför Zürichs polis erhöll 20,000 francs
av den ryska regeringen. Anmärkningsvärt nog avrättades Netsjajev
icke, utan begravdes i en vrå av Peter-Paulsfästningen! Kort därefter
kunde den ryska polisen spränga alla maskorna i sammansvärjningens
nät och proppa fängelserna fulla med sammansvurna. Vid denna
människojakt gick polisen för övrigt till väga med sådan utsökt grymhet
och sådan oskonsamhet, att i de ryska storstäderna fanns en martyr på
nästan varje familj. Som en mara tryckte den »vita skräckens» spöke
på Ryssland, och till och med de djärvaste drogo sig förfärade tillbaka
från »verket», som tycktes en gång för alla förlorat. Reaktionen
triumferade och fogade till jämmern den barbariska segrarens hån. Varken
det ena eller det andra var klokt. Mellan härskare och folk var
bordsduken ituskuren för att lämna rum åt en vida hemskare och farligare
gestalt i terroristen!
De häktningar, som företogos i maj 1875, uppgingo, om man får tro
nihilisten »Stepniak», till minst ett tusental. Efter de »femtios» stora
rättegång i Moskva i februari och mars företogs de »hundranittiotres»
än större rättegång efter tre års förberedelser från oktober 1877 till
januari 1878 i Petersburg, och denna rättegång verkade i synnerhet
efter de ryska nederlagen vid Plevna mot de så djupt föraktade turkarna
såsom en offentlig avrättning av hela det rådande systemet. Under
föi handlingarna blev de anklagades bänk den talarstol, från vilken de
häftigaste angrepp gjordes mot regeringen. De unga personer, som
stodo inför rätta, talade »med en hänförelse och kraft, som skulle gjort
varje parlament heder och uppträdde med en oförskräckthet och ett
dödsförakt, som läto dem framstå såsom förkämpar för en stor och
helig sak, medan åklagare och domare betedde sig med en oskicklighet
och en hjälplöshet, som om de förlamats av det onda samvetet hos hela
det system, vars tjänare de voro.» Sofia Bardins vältaliga förklaringar
funno allestädes återklang, och medan regeringen utgick försvagad ur
319
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
