Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV. Författningsförslaget. Alexanders död. Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen Moskovskija Vjedomosti, stämplade han alla, som icke godkände
hans nationella program, såsom landsförrädare, »pennans banditer och
pressens skurkar». Katkov kallade sig själv »den kejserliga gårdvaren»
vädrade över allt faror för den ryska »odelbarheten» och sammanslog
den polska frågan med alla andra rörelser; »det onda måste uppryckas
med roten, det vore icke nog med polisåtgärder, utan alla skolor och
universitet borde rensas från samhällsupplösande element och
smittofrön». På Rysslands inre politik utövade Katkov ett olycksbringande
inflytande, icke så mycket genom sin begåvnig, som icke höjde sig
särdeles över medelmåttan, men väl genom sin stora personliga kraft, som
i rätta ögonblicket förstod göra sig till situationens herre och leda den
nationella opinionen i önskad riktning. Härtill kom, att han förfogade
över en klar och väl utpräglad stil, som även gav ett litterärt värde
åt hans otaliga ledande artiklar. Själv kallade sig Katkov
»demokratisk liberal» och blev i den ryska liberalismens namn en
ministerslaktare, som nästan skulle kommit hans franska motstycke Clemenceau
att blekna av avund: Valujev, Golovnin, Reutern, Abaza, Bunge,
Mil-jutin, Loris-Melikov m. fi., kort sagt de bästa ministrar, Ryssland i
själva verket haft, föllo för denna tidningsredaktör, som var klok
nog att icke låta förmå sig till att inträda i den kejserliga rådskammaren
och därmed sätta sin maktställning på spel. »Jag och han äro
Rysslands enda verkliga vänner», skall Alexander II ha sagt, och Alexander
III kallade honom för »Rysslands samvete >. Den gamle
utrikesministern furst Gortsjakov förmådde Katkov likväl icke störta, trots allt
sitt rasande »över den ryska diplomatiens trångbröstade hjärtnupenhet»
och »fjäsket för Bismarck, och harmen häröver i förening med andra
motgångar förvärrade hans sjukdom: magkräfta och hjärtlidande. Han
dog den i aug. 1887, efterlämnande en talrik familj och en stor
förmögenhet. P’ersonligen var han en hjälpsam man och så »ärlig som
ryska förhållanden överhuvud medgiva».
330
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
