- Project Runeberg -  Ryssland och dess tsarer / Senare delen. II avdelningen /
334

(1919-1920) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVI. Kejsar Alexander II:s personlighet och omgivning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

V. Verestjagin: Skobelev efter slaget vid Scheinovo.

År 1873 erövrades en del av Khiva och 1876 Kokand; år 1880 intog
general Skobelev, en tapper gåpåare, men utsvävande sälle, som dog
på en bordell och av ryssarna betraktades såsom en ny Suvorov, också
Merv.

Kriget mot Turkiet hade på nytt visat den ryska intendenturens
genomusla förvaltning; stölder och underslev florerade i rentav otrolig
grad, och själva överbefälhavaren för den ryska armén, storfurst
Ni-kolaj, kejsarens andre broder, ansågs på goda skäl ha deltagit i
leverantörernas plundringar och icke obetydligt skott sig på arméns
bekostnad. Det gick så långt, att kejsaren själv sade till tronföljaren: »Jag
och du äro de enda ärliga personerna i detta snygga sällskap.»

Alexander II var visst icke någon elak eller dålig människa, men,
säger Krapotkin, som hade gott tillfälle att lära närmare känna
honom, »två olika naturer, båda starkt utvecklade, kämpade inom honom,
och denna inre strid blev häftigare, ju äldre han blev. Han kunde ena
stunden visa den största älskvärdhet, men hade fått för mycket av sin
fars despotiska lynne, vilket då och då lyste fram under hans vanliga
godmodiga väsen och det gjorde honom rå och brutal. Inför en
verklig fara kunde han visa ett lugnt mod, men han levde i ständig
fruktan för faror, som existerade endast i hans inbillning. Han var
på sitt sätt mycket god mot sina vänner, men jämte denna godhet fanns
hos honom en kallblodig grymhet, som ingen trott honom om». Han
levde sålunda ett dubbelliv, säger Krapotkin, och kunde gott
underteckna de mest reaktionära förordningar, oaktat han sedan kunde vara

334

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:50:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rysstsar/2-2/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free