Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVI. Kejsar Alexander II:s personlighet och omgivning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medlemmar. Det kan icke antagas, att fursten gillade Katkovs,
Tjerka-skijs och Miljutins politik av övertygelse; han hade emellertid räckt
herrarna i Moskva ett finger, och de hade tagit hela handen för att
binda den med popularitetens bojor. Sedan Katkovs tidning,
Moskov-skija Vjedomosti, väl lyft furten på skölden och förklarat honom för
en av alla tiders största ryska män och Moskvapublicisternas inflytande
bragt det därhän, att ingen fest firades, utan att hans erlaucht,
vice-kanslärens skål dracks och telegram avsändes, kunde furst
Gortsja-kov icke undgå att sluta den tysta överenskommelse med
grundläg-garna av hans popularitet, som ålade honom såsom en plikt att, även
om han icke gillade dem, främja dessa mäns planer, åtminstone icke
störa dem. Nu framträdde också i hela sin styrka en egenskap, som
furst Gortsjakov visserligen alltid haft, men som dittills icke gjort
sig mera märkbar, än att den då och då framkallat ett leende, nämligen
hans fåfänga, och överskyggade hela människan. Han icke blott
överhopade Katkov och hans kamrater med artighetsbetygelser, utan bjöd
honom till Petersburg och såg honom vid sitt bord, tolererade deras
bundsförvanters i Varsjava farliga förehavanade och lämnade i de
flesta frågor det lilla konservativa och oppositionella partiet i sticket.
Det popularitetskapital, som furst Gortsjakov sålunda förvärvade
under åren 1863 och 1864, var emellertid så rikligt, att det förslog nästan
ända till hans död — visserligen icke alldeles oförminskat, men likväl
tillräckligt till att tillfredsställa hans fåfänga. Ehuru fursten, genom
att 1866 och de följande åren understödja den preussiska politiken,
ådrog sig de nationella »hetsporrarnas» stora misshag, vilka satte sitt
x käraste hopp till alliansen med Franrike, förblev furstens politik
likväl oantastad, och efter Franrikes nederlag på hösten 1870 var
Ryssland genast färdigt att taga emot den frukt, som furst Gortsjakovs
tyskvänliga politik mognat, nämligen uppsägningen av Paristraktaten
angående inskränkningarna i Svarta havet. Med detsamma förvärvade
furst Gortsjakov och rätt att lägga epitetet »durchlaucht»,
serenissi-mus, till sin furstetitel och hade därmed nått högsta spetsen i den ryska
adelshierarkien.
Det rvsk-turkiska kriget, vari Moskvas panslavister med general
Ingatjev, Katkov m. fi. i spetsen invecklade Ryssland, skulle
emellertid påminna serenissimus furst Gortsjakov, att människan beskäres en
»sista lycka liksom en sista dag». På Berlinkongressen såg fursten
också sina lagrar vissna för en ny uppgående stjärna på den ryska
utrikespolitikens himmel. Det blev nämligen icke så mycket furst
Gortsjakov som fastmer ryska sändebudet i Berlin, furst Bismarcks vän,
354
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
