Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII. De ryska författarna och vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från sin dödsbädd, besvor honom att »återvända till litteraturen»,
förstod han honom måhända ännu mindre, än då han »ville krossa skallen
på honom». »Råda en Tolstoj ’återvända till litteraturen’ är som att
råda en flod, vilken utgjuter sig i havet, återvända till sin källa eller
råda ett av frukter dignande äppelträd börja blomma om igen. Till
all lycka följde Tolstoj icke rådet, utan gav allt som han förmådde
giva, både blommor och frukter». (Meresjkovskij.)
Lika litet som Turgenjev förstod Tolstoj, förstod han Dostojevskij,
som han alldeles förkastade och avskydde. Sålunda skrev han: »Jag
betvivlar ingalunda, att Dostojevskij är vansinnig... Jag har blickat
ned i detta kaos: Store Gud vad är det icke för ett surnat oting med
hospitalstank; ett onyttigt och obegripligt stammande och
psykologiskt trevande.» Han jämför Dostojevskij med den illa beryktade
franska författaren markis de Sade och utbrister 1882: »Då man
besinnar, att alla ryska biskopar läst själamässor för denne markis de Sade
och till och med hållit predikningar över hans stora kärlek till alla
människor!»
Turgenjev förstod helt säkert icke de stora ryska diktarna och höll
icke heller längre på själva Ryssland, för vars senare utveckling han
genom sin långa frånvaro från fosterlandet blivit skäligen främmande.
»Jag hoppas vida mera av Frankrike än av Ryssland, där allting
flyter i sär som en äcklig röra. .. Allt ryskt äcklar mig. . . Jag kan
endast rodna för mig själv, för mitt hemland och för mitt folk och
tiga.»
Den dom, Meresjkovskij fäller över Turgenjev är icke blid. Trolös
mot hemlandet, trolös möt sin moder, som likväl älskar honom: —
»Hela mitt liv beror av dig.. . Jag är som en tråd på en nål: dit nålen
går, dit följer också tråden»; — men han stöter henne ifrån sig;
trolös mot kvinnan, trolös mot sig själv, mot sitt ord, diktarens högsta
helgedom. »Innehållet utan vilja», säger han om sig själv och om hela
sin generation, om 40-talets människor. Innehåll utan vilja, kropp
utan ben. »Jag är alldeles upplöst. .. Jag är den olyckligaste
människa. Man borde piska mig för min karaktärssvaghet!» Ja, svag är
han, vek, flytande, föränderlig, böljande som vattnet, det kvinnliga
elementet. På detta sätt »vanskapad» är han från födelsen en snillets
bortbyting. »Snillet är i sitt inre ett under av skönhet och harmoni,
men till sitt yttre en vanskapad. Det är en förfärande ensidighet:
rikedom och yppighet i den ena delen, armod i allt annat. Snillet är
som köpmannen i evangelium, vilken sålde hela sin egendom för att
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
