Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII. De ryska författarna och vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dancle liberala strömningarna och de rörelser, som arbetade i Rysslands
olika samhällskretsar.
I ett senare arbete av 1906: »Pöbelväldets anlopp», på svenska 1918
under titeln »Borgare och plebejer», uttalar Meresjkovskij med
mycken bitterhet sin misströstan om den ryska samtiden, då »alnmåttet
råder i stället för spiran, räkenskapsboken i stället för bibeln och butiken
1 stället för altaret». Cham-, pöbel- och lakejväldet hotar att förstöra
kulturen på olika sätt. Först och främst uppträder Cham såsom
aristokratisk och byråkratisk brackaktighet och avstänger det ryska folket från
bildningen genom rangrullans kinesiska mur. Vidare tager han
skepnad av den gamla, förstenade ortodoxien, som verkar andligt
förlamande. Slutligen uppenbarar han sig såsom oförfalskat skräckvälde
på gatorna i form av huliganer, bosiaker och stråtrövare. Mot den
sociala faran behövdes en gemensam religiös idé, som förenade
intelligensen, kyrkan och folket. »Icke mot Kristus, utan med honom mot
slaveri, bourgeoisie och pöbelvälde.» (A. Jensen).
Meresjkovskij har även skrivit två berömda analyser av Tolstojs och
Dostojevskijs författarskap, ett arbete, som är rikt på skarpsinniga, ofta
snillrika reflexioner, men vari han dock icke lyckats bevisa sin
kardinalsats om andens och köttets förening. Hans ryska mystik och tankarna
på Moskva såsom det tredje Rom ha förvillat hans eljest så klara
omdöme, och följden är, att hans studier över de båda författarna, trots
all sin förträfflighet i övrigt, icke fullt gör den verkan han åsyftar.
Den ryska dramatiken har länge icke haft ett eget anlete, endast i
enstaka fall utan sammanhang sins emellan eller med scenen stå sådana
stycken som Gribojedovs »Faran av för mycket förstånd» och Gogols
»Revisorn». Scenen behärskades i stället av vådevillen, översättare och
leverantörer av romantikpatriotiska dramer, Kulnikovs av Bulgarin
prisade alster, och i överensstämmelse med dessa styckens triviala
innehåll stodo också repertoar och skådespelare. En förändring härutinnan
skapades först av Alexander Nikolajevitj Ostrovskij, född 1822, död
1886, som under en outtröttlig verksamhet för scenen genomdrev dess
självständighet och återgav liv åt en bortdöende konstart, samt kom den
ryska scenen att åter uppblomstra.
Litteraturen, som omhuldades av adeln, hade också dittills sysselsatt
sig uteslutande med adeln och den ur denna rekryterade
ämbetsmanna-klassen, så vitt som den behandlade rysk verklighet. Linder adel och
ämbetsmän stod den mot all främmande konkurrens skyddade och för
416
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
