Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVII. De ryska författarna och vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
matiserade noveller såsom dramat »Tre systrar», vilka i småstaden, där
de äro isolerade från alla, längta till Moskva, men som det
obarmhärtiga livet tvingar till att tanklöst vegetera i provinsstadens sega gyttja.
Det är tröstlöst i det Ryssland, som Tjechov upprullar för sina läsare.
»I fridfullaste sömn vila de vida slätterna, ingenting avbryter
kyrkogårdsstillheten, icke ens skriet från dem, som andligen och lekamligen
förhungra i dessa städer, där tråkigheten måste kvälja även den
friskaste, i dessa byar, där den råaste vidskepelse, den gamla fiendskapen
mot all intelligens och den bittra nöden äro outrotliga. Trötta och
slappa bli de, som en gång trodde på andras vaknande; sina
förhoppningars bankrutt dränka de i alkohol; väl känna sig endast egoisterna,
sans phrase, vilka leva på sin nästas bekostnad och därtill förstå att
omgiva sig »med en nimbus av överlägsenhet, såsom »Onkel Vanja»,
till och med inför de resignerade offren för deras egoism, vilken
spexare contra spem och hänvisning till ett livsmål klinga som en hädelse».
Gång på gång utmynnar också Tjechovs tröstlösa bilder ur det ryska
småstadslivets råa, banala kälkborgerlighet i reflexionen: »Så kan man
icke leva längre!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
