Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVIII. Alexander III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
des tillräckligt med köpare. De upptogo det ena stora utländska lånet
efter det andra, och brännvinshandeln blev åter ett monopol, mot vilket
måttlighets föreningarnas alla strävanden ledo ohjälpligt skeppsbrott.
Ingenting skedde till att höja jordbruket; bondekommunen, mir, och
dess medlemmars solidaritet med hänsyn till beskattningen hindrade
fortfarande varje framsteg. Den genom fortgående rovdrift
utarmade jordmånen till och med i de fruktbaraste guvernementen gav endast
sparsamma skördar och stundom ingen skörd alls, och följden härav
blev hungersnöd, såsom år 1891, då vidsträckta områden hemsöktes. De
otaliga helgdagarna ökade dessutom de fullständigt obildade böndernas
benägenhet för lättja och dryckenskap. I den av furst Mertsjenskij
utgivna tidskriften »Grasjdanin» skildras lantbefolkningens belägenhet
på följande sätt:
»Hela det samtida lantlivet — böndernas liksom godsherrarnas —
är en fullständig orimlighet och en ogenomtränglig dyster omening.
Dessa oerhörda avstånd utan farbara vägar, genomskurna av eleganta
järnvägsbankar; dessa rundtom av tid och penningförlägenhet gnagda
lantpalats bredvid halmtäckta stugor; denna feta, fruktbara jord, som
icke låter utsädet gå upp; dessa antidiluvianska redskap, som bringa
hästarna om livet; dessa utsvultna hästar och kor på omätliga ängar;
detta fromma och kroppsligt starka folk, som firar och super 150 dagar
om året; dessa kyrkor, som icke förbättra sederna; dessa skolor, i vilka
ingen lär sig läsa; dessa landskap, vilkas partier hata varandra; denna
andliga hunger, vilken småningom ökas genom den fysiska hungern;
denna allmänna, allt gripande känsla av fientlighet, själviskhet, fruktan
och dessa över allt framstrykande vindar från norr, söder, väster och
öster, burna av ’den ryska plogmannens rädde sig den som kan’ — är
icke allt detta en omening, då man får klart för sig, att Ryssland är
ett fritt, jordbrukande land, att ryssen är from, begåvad och seg.»
Alexander III :s regering var sålunda inom landet ofruktbar, men
därjämte oförmögen att avlägsna den under den yttre ordningens
täc-kelse fortfarande revolutionära jäsning. Man kan knappt säga, att
kejsarens utrikespolitik haft bättre lycka. På Balkanhalvön fortsatte
visserligen den ryska agitation sitt verk, men kunde icke hindra, att
Bulgarien slutligen befriade sig från det ryska inflytandet, och slutligen
fullständigt gled Ryssland ur händerna. Till sin furste hade bulgarerna
efter freden med Turkiet tagit furst Alexander av Battenberg, som då
han sökte undandraga sig Rysslands tryckande förmyndareskap, föll
för en av de ryska agenterna anstiftad komplott bland hans armés
officerare, togs till fånga, tvangs att avsäga sig regeringen och fördes som
458
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
