Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIX. Nikolaj II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne endast med sitt högtidliga löfte att förbli henne trogen och icke
gifta sig med någon annan än henne. Han fann också mod att för sin
fader tsaren förklara sin motvilja mot det hessiska giftermålet och
skälet, varför han icke ville veta av detsamma. Tsarens häpnad var
gränslös, men avlöstes snart av en ändå större vrede; han rasade, och
föga fattades, att han icke förgripit sig på sonen. Kejsarinnan måste
gå emellan för att avvärja det värsta. Tsaren, som icke kunde fatta
sig av raseri över det »fräcka judepackets oförskämdhet», lät genom
polisschefen hota Raissa och hennes föräldrar med förvisning till
Sibirien, om de icke genast avbröto alla förbindelser med tronföljaren. Detta
skedde också. Tsarevitj skickades på resor, och den vackra Raissa
tvangs att hals över huvud ge sin hand åt ingenjörskapten Pitolekors
i Moskva. Även storfurst Paul fick röna kejsarens onåde.
Med den hätska oförsonlighet, som utmärkte Alexander III :s
karaktär, började man i invigda kretsar frukta, att kejsaren skulle överlåta
tronföljden på sin älsklingsson, storfurst Georg Alexandrovitj, i
synnerhet som storfurst Nikolajs förlovning med den hessiska prinsessan
måste uppskjutas, och icke ens tsarens egen gemål vågade nämna
sonens namn. Plötsligt kom underrättelsen till Europa, att denne i Japan
den 2i maj 1891 varit utsatt för ett attentat från en japansk fanatikers
sida och endast genom sin kusin och reskamrat prins Georgs av
Grekland mellankomst räddats från en säker död, men i alla händelser svårt
skadats. Under det intryck, som denna underrättelse gjorde på
Rysslands befolkning, måste tsaren mot sin vilja hemkalla sonen, som
återkom dystrare och ändå mera melankolisk än då han reste. Han
mottogs också med köld i Gatsjina och fann sig med en axelryckning i, att
hans förlovning med prinsessan Alice av Hessen officiellt tillkännagavs.
Men då man utan att tillspörja honom också fastställt tiden för
förmäl-ningen, uppreste han sig trotsigt mot denna behandling och förklarade
med stolt lugn sig hellre vilja begå självmord än på detta sätt låta
in-tvinga sig i ett för honom förhatligt äktenskap. Tsaren, som kände
sonens sjukliga lynne och tjuriga karaktär, måste foga sig och bröllopet
uppsköts åter, men brytningen mellan far och son blev nu så allmänt
bekant, att man när som. helst väntade den kejserliga ukas, som berövade
storfurst Nikolaj Alexandrovitj hans rätt till tronen. Kejsarinnans
inflytande och kejsarens egen obenägenhet att prisgiva »sin heliga persons
och familjs inre förhållande åt offentlighetens smuts», gjorde likväl, att
en sådan ukas uteblev.
Tsarevitj, som tjänstgjorde under kejsar Alexanders kusin,
storfursten Nikolaj Nikolajevitj, överbefälhavare i kriget under åren 1914 och
464
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
