Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLI. Korruptionen och böndernas ställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
godsägarna och kulakerna i förening från sig avvälta befolkningens hdt
på judarna, vartill regeringen blundar, »glad att på detta sätt låta
folkets upphetsning förpuffa genom denna öppnade ventil». Hon har
emellertid glömt, att den -judiska ockraren visserligen är den första,
på vilken folkhatet urladdar sig, men att därnäst kommer kulaken,
sedermera godsägaren och sist regeringen själv, och med denna avräkning
synes i själva verket 1917 års revolution vara i förbund.
Huru oblygt emellertid bönderna kunnat roffas, framgår av vad som
1880 hände i provinsen Samara, där en bondekommun av en pop
lånade 7,000 rubel och förpliktade sig att efter åtta månader återbetala
honom 10,500 rubel eller såsom säkerhet till honom förpanta 3,500
desjatiner, som han för en summa av 10 kopek arrenderade av bönderna.
Den hederliga popen utarrenderade därpå jorden tillbaka till bönderna
för 5 rubel desjatinen och gjorde sig på den affären en inkomst av 250
procent. Tidningen Golos omtalar en annan pop Rvanzov, som i
provinsen Uf a lånade en mir 1,019 rubel till skattens betalande. För denna
summa övertog han all deras jord, utgörande 3,500 desjatiner i pakt
under 3 år för 2 rubel desjatiner, medan arrendesumman i distriktet
eljest var 6 till 7 rubel. Året därpå måste bönderna, som icke hade
någon åkerjord längre, arrendera tillbaka sin jord av popen, som tog
7 till 8 rubel desjatinen av dem; för hans 1,019 rubel betalade sålunda
de stackars bönderna den ädle popen 20,895 rubel eller 2,000 procent för
första året och tre gånger så mycket, om alla tre åren medräknas.
Exemplen på dylikt rofferi kunna mångfaldigas, och häri ligger enligt
mångas åsikt också en av förklaringarna till att i Ryssland leva nära
25 millioner separatister och att så många bönder trott sig kunna mildra
slaveriets ok genom att avfalla från den ortodoxa kyrkan!
Stepniak anser, att böndernas okunnighet främjade dylikt ohyggligt
ocker. »Då bonden», säger han, »underskriver ett kvitto, som flera
gånger överstiger den lånfångna summan, vill han regelbundet betala
räntorna och dessutom skulden. Han får emellertid inga skriftliga kvitton
på sina inbetalningar, och då han tror, att han är skuldfri, upptäcker
han, att han är skyldig mer än förut. En kommun i provinsen Moskva
lånade sålunda 140 rubel till 33 procent, inbetalade under loppet av 12
år hela kapitalet och 1,600 rubel i ränta, och vid slutet av denna tid
hade dess skuld trefaldigats.» Dylikt ocker göres möjligt genom
domstolarnas tillmötesgående. Sålunda erhöll en ockrare vid namn Jarov i
andra instansen, dit han vädjat, sedan den första domstolen avvisat hans
krav, för ett lån på 6,000 rubel till kommunen Soloturn i Samara, på
vilket lån 2,000 rubel redan voro avbetalade, efter två år sig 30,000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
