Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLI. Korruptionen och böndernas ställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skurkar, i vilkas oinskränkta makt myndigheterna lämna honom. Ingen
bekymrar sig om, huruvida han lever eller dör under denna behandling.»
Detta bondeförvisningssystem har icke blott varit brutalare, utan
också mera omfattande än det administrativa. År 1885 funnos blott 368
på administrativ väg förvisade, medan lokalmyndigheterna förvisade
icke mindre än 3,751 personer, därav 3,535 män och 216 kvinnor, d. v. s.
1,000 procent. Och sådana de skriande missförhållanden voro, sådana
fingo de också förbliva.
Till ytterligare plåga för bönderna inrättades av regeringen till den
revolutionära propagandans övervakande s. k. lantgendarmer,
ursadni-ker. Vad som lämnats av kulaken, spravaniken och uppbördsmannen
togs av ursadniken, som för övrigt stod att leja till varje skurkstreck.
På detta sätt ha bönderna plundrats av alla från guvernören ända ned
till ursadniken och »pisar», d. v. s. kommunens skrivare. Alla ha
betraktat bönderna såsom källa till biinkomster, värst av allt var
emellertid, att regeringen gav dessa ursadniker, som utgjordes av de lägsta
och sämsta tänkbara elementen, en utomordentlig, diskretionär
befogenhet inom en korrumperad tjänstemannakår. »När som helst, dag eller
natt kunde de intränga och genomsöka allt, fråga alla om allt, om varje
handling eller varje avsikt, som kunde synas dem misstänkt. De hade
rätt att häkta och inspärra varje människa i distriktet utan befallning
eller bemyndigande från ovan. På ursadnikens begäran måste de
by-äldsta eller bypolisen häkta vem som det föll ursadniken in.» Icke
stort bättre voro distriktkommendanterna, med vilka inrikesministern
Dmitrij Tolstoj lyckliggjorde den ryska landsbygden. De måste vara
adelsmän, men överträffade till och med ursadnikerna i fräckhet,
började genast rädda fosterlandet med ett knutregemente i stor stil,
plundrade kommunalkassorna och pressade bönderna till arbete på
släktingars och vänners åkrar. Till slut blev detta för mycket även för den
tåliga ryska musjiken, och resningar förekommo, som regeringen
naturligtvis undertryckte med rep och gevär.
Vedergällningens dag skulle emellertid slutligen komma. Nederlagen
under japanska kriget visade vad det härskande systemets på
självbedrägeri vilande sken av makt och godtycke var värt, och det gick upp
till och med för den ryska bonden, som nu började allt villigare lyssna
till de agitatorer, som skyndade från by till by för att upplysa honom
och nu slutligen också lyckades väcka vilddjuret inom honom. Härvid
begagnade de sig med stor skicklighet av undersleven i marin och flotta
och kunde visa bonden, att Rysslands stolta krigsflotta var försedd med
gamla utbrända ångpannor, skorstenar av järnbleck och utmönstrade
480
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
