Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLII. Det ryska bondekriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid alla bondeoroligheter visade sig, att bönderna ogärna »revoltera»
under den tid, då de äro sysselsatta med åkerbruksarbeten. Så var
fallet under sommaren 1902 och 1906, då oroligheterna utgingo från
ba-jakerna, d. v. s. kringstrykande bönder, frigivna straffångar och
bv-dräggen. Först efter skörden började den jordägande bonden röra på
sig och inriktade rörelsen på bestämda agrarisk-politiska mål. De
jorc-lösa underordnade sig gärna de jordägande, och sålunda erhöll hela
bonderörelsen uteslutande agrarisk karaktär. Bondedräggen har
naturligtvis icke något politiskt ideal; den tjänar varje herre och håller sig
alltid framme, där något finnes att plundra, rasar ena gången i de svarta
sotnierna i reaktionens tjänst, lyder andra gången den revolutionäre
»talaren» och rasar mot jordägande bönder, godsherrar och myndigheter,
men har såsom oroligheterna 1905 och 1906 i guvernementen Kursk,
Orel och Tjernigov visa, intet annat syfte än plundring och
brandstiftelse. Från olika delar av Ryssland ingingo också klagomål över dessa
elements framfart, och huru godsen gingo upp i lågor, godsägare och
jordägande bönder ihjälslogos. I ett brev från Odessa av augusti 1905
heter det sålunda. »I städerna är faran icke så stor, men ute på
landsbygden är den fruktansvärd. Där är en godsägare icke ett ögonblick
säker för sitt liv eller att icke hans gård skall bli lågornas rov. Där
förekomma saker, som sakna motstycke och endast voro möjliga under
reformationstidens bondekrig. Tidningarna få naturligtvis icke skriva
något härom, och till den utländska pressens kännedom kommer icke
heller något, men vad man då och då får höra av flyktingar och
ögonvittnen kommer blodet att stelna i ådrorna. I provinsen Tambov
klagades i september, att bondeoroligheterna grepo allt mera omkring sig
och yttrade sig i plundringar, mordbrand och spannmålsstölder; 25
staten tillhöriga gods hade ödelagts, militären var otillräcklig. I Kursk
plundrades och brändes 17 gods, och i fem kretsar i guvernementet
Tumbov, där godsägarna flytt från sina egendomar, gick böndernas raseri
ut över den oskyldiga boskapen: på korna avhöggo de ena benet, på
hästarna avskuro de tungan, fåren drevos ihop och övergjötos med
petroleum, som antändes. På sina ställen uppbrändes hela skördar, och
det »ständiga skenet från branden av kringliggande gårdar och skotten
genom fönstren påminna oupphörligt om faran att få se den röda hanen
på eget tak». Här och där angrepo de fattiga bönderna de rikare och
sleto i Krasnopotka bokstavligen 16 av dem i stycken,
jordbruksmaskinerna förstördes, och bönderna, säges det, äro så fast beslutna, att om
någon talar lugnt till dem, svara de: »Vi vilja inte leva längre, vi ta
jorden eller också vilja vi dö.» Överallt dödades människor i orterna, 50
484
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
