- Project Runeberg -  Ryssland och dess tsarer / Senare delen. II avdelningen /
487

(1919-1920) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLII. Det ryska bondekriget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

folkrepresentanters röst. Frukta icke att minska din makt genom att
skapa lagliga tillstånd.» Till denna adress fogade adelsmarskalken en
särskild skrivelse till tsaren, i vilken han förklarade, att »missnöjet med
tsarens sätt att regera vuxit till den grad, att hans liv svävade i fara.»
Även tsarens tyska släktingar och bland andra även kejsar Vilhelm
rådhonom att bryta med systemet, införa tidsenliga reformer och slå in på
en ny kurs. Tsaren, som visserligen gripits av förfäran över den
kon-spiratoriska stridens skärpning, förmådde emellertid icke hålla stånd
mot sin omgivning, hovkamarillan, Moskvas storfursteparti och
framför allt den gamla fanatikern Pobjedonostsev, utan rusade vidare på

den bana, som slutligen skulle störta honom från tronen.

*



Särskilt ödesdigert för den alldeles rådlöse, men trots detta likväl
misstrogne och i formsaker halstarrige Nikolaj II, som alltid ansåg sig
veta bättre än alla andra, blev vid denna tid valet av sådana män som
Sipjagin, Bogoljepov, Plehve till ministrar och den reaktionäre
generalen Bobrikov till Finlands guvernör. Nikolaj II hade aldrig kunnat
göra sämre val, ty vad den ene icke fördärvat, det gjorde den andre,
och detta så grundligt, att de måste betraktas såsom det Romanovska
väldets dödgrävare. Dessa mäns strävan gick ut på att från hovet och
tsaren avhålla alla obehagliga upplysningar angående det hotande
tillståndet i riket, och så ofta han frågade efter detta, undfägna honom
med blomstermålningar à la Potemkin och genom »små lögner» invagga
honom i illusioner. Särskilt var inrikesministern Sipjagin mästare i
denna konst. Såsom tsarens och hovets gunstling ansåg han sig ha rätt
att hålla sin herre vid gott lynne och för den skull undanhålla honom
sanningen. Till den ändan gav han guvernörerna befallning att så
småningom undertrycka böndernas hungerrevolter och folkresningarna.
Censuren fick sträng befallning att likaledes undertrycka alla dylika
underrättelser. På detta sätt fanns under hans ministertid i Ryssland
varken hungersnöd eller uppror; av sina underhavande kallades han
ock-ås för Potemkin II. Folket kallade honom den »administrativa
förvisningens djävul», ett hedersnamn, som han ärligt förtjänade, ty under
hans verksamhet såsom inrikesminister fingo icke mindre än 30,000
politiskt otillförlitliga personer vandra till Sibirien och Kaukasien på grund
av administrativt förfogande utan varje förhör, för att på de nämnda
ställena nödgas föra ett liv av idel umbäranden och upprivande
försakelser. Den kalla grymhet, med vilken Sipjagin förföljde revolutionä-

487

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:50:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rysstsar/2-2/0495.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free