Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLIV. Judepogromerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
söka efter bomber, som uppgåvos vara gömda i byggnaden, bröto upp
synagogans kassaskåp, rövade de kontanta penningar, som funnos,
juvelerna och dyrbarheterna samt därpå försvann utan vidare
undersökning av synagogan. I Feodosia och Petersburg måste till och med från
officiellt håll erkännas, att obestridiga bevis funnos för att
judemasa-krerna förekommit i icke mindre än 70 ryska städer, att ofta
ämbetsmän deltagit i dem och de i de flesta fall föranletts av polisen, varjämte
militären förhållit sig passiv mot fredsstörarna, i många fall till och
med lämnat dessa sitt understöd och hindrat de angripna att försvara
sig. Det medgavs också, att i många kyrkor i det inre av Ryssland
befolkningen direkt från prediksstolarna uppmanades att med knytnäven
slå ned judarna och andra fosterlandets fiender. De välbärgade
judarnas flykt i massa från Ryssland antog lika stora proportioner som efter
de pogromer, som tillkommo på föranstaltande av »lögnens fader»,
general Ignatjev.
Nikolaj II var mycket religiös, ansågs till och med för bigott, men
visade sig för den skull aldrig intolerant mot annorlunda troende, och
det är också föga troligt, att han underrättades om de »svarta
sotnjernås» banditbragder mot judarna och polisens delaktighet i pogromerna.
Var de verkligt skyldiga voro att söka, bland storfurstarna eller de
moskovitiska reaktionärerna Pobjedonostev och konsorter, så voro
i alla fall Trepov, Bulygin och Durnovo ansvariga för de under
revolutionsåren timade pogromerna. Även den omständigheten, att
general Kaulbars i oktober 1905 sade till en deputation i Odessa: »Man
måste utrota judarna»! och den omständigheten att vid de flesta
pogromer militären jämte polisen spelade en passiv och tvetydig roll låter
sluta till ett tyst samförstånd från de högre och högsta
militärbefälhavarna, storfurstarna Vladimir, Alexandrovitj och Nikolaj Nikolajevitj.
I alla händelser kunde de »svarta hundradena» fägna sig åt polisens
ynnest, ehuru de bestodo av element, som eljest vanligen äro särskilt
föremål för polisens ingripande och utgjordes av sutenörer, huliganer,
förbrytare och annat storstadsslödder, personer, som folket föraktligt
kalla basjaki, d. v. s. barfotingar. Polisen betalade dem 30 kopek om
dagen och deras anförare en rubel, de voro för övrigt så fruktade, att
allt anständigt folk drog sig för att efter mörkrets utbrott, då deras
verksamhet, började, lämna sin hem.
w
508
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
