- Project Runeberg -  Ryssland och dess tsarer / Senare delen. II avdelningen /
510

(1919-1920) [MARC] Author: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLV. Reaktion och terrorism

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

utan varit ett svårt slag för densamma. Såsom orsak till nederlaget
betecknade de det faktum, att befolkningens massa förhållit sig
likgiltigt för den proletariska rörelsen, en betydande del av densamma till
och med varit fientlig; att böndernas stora massa icke ville veta av
stadsrörelsen och att armén, så när som på ett par regementen och
matrosavdelningar, som gjorde myteri, bevarade sin trohet mot tsaren.

Regeringen begagnade sig av sin seger över proletariatet på det
grymmaste sätt och tillämpade utan försköning vedergällningsrätten, fast
besluten att med alla möjliga medel, lagliga som olagliga, en gång för
alla utrota revolutionärernas anda, utan att besinna, att hon i de
martyrer för den hatade rörelsen, vilka hon skapade, fördubblade-, ja
tre-faldigade revolutionens krafter och därmed också grävde sin egen grav.
De genom världskrigets olyckor påskyndade händelserna den 13 mars
1917 ha nämligen roten och upphovet i den vita skräckens tid med sin
fängelsetortyr och sina avrättningar under dagarna för den
tygellösaste laglöshets godtycke och de obarmhärtiga barbariska
straffexpeditionerna.

För den hämndens politik är i första rummet Sipjagins och Pleves
forna medhjälpare P. M. Durnovo ansvarig, förut chef för den
politiska polisen under Alexander III, men avskedad och därefter åter
framdragen av Sipjagin och den 6 november 1905 tagen till nåder av Witte
som på grund av hans nära förbindelse med storfurstepartiet lämnade
honom såsom inrikesminister fria händer. De båda statsmännens
förhållande till varandra var trots deras korrekta hållning så dåligt, som
man kan tänka sig, och Durnovo kände sig för övrigt så mäktig och
säker i hovets gunst, att han trots Witte gick sin egen väg i bekämpandet
av revolutionen och till och med ingick en nära förbindelse med de
»äkta ryska männens» beryktade förbund, åt vilket han lät inreda ett
hemligt tryckeri i inrikesministeriets byggnad, i vilket betecknande nog
1906 uppropen till massakrerna på de liberala trycktes. Durnovo
inledde sitt förintelsekrig på äkta ryskt sätt med en handling av politiskt
hyckleri, i det han på årsdagen av blodsöndagen lät den officiösa
telegrafbyrån i Petersburg meddela ett tillkännagivande av följande
inneha il :

»Man väntar snart, att lugnet överallt skall återställas. Hemliga
revolutionära församlingar ha erkänt, att en fortsättning av den hittills
bedrivna revolutionära aktionen icke är ändamålsenlig till följd av sin
vanmakt och däremot beslutit att utföra attentat mot högre
regeringsämbetsmäns liv. Detta skulle således betyda, att den i hemlighet smygande
skräckens gamla system åter skall upptagas.»

510

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:50:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rysstsar/2-2/0518.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free