515 (Ryssland och dess tsarer / Senare delen. II avdelningen)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLV. Reaktion och terrorism

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

icke ord för att uttala min harm. Tacka Gud, som beskyddat er. Jag
hoppas av hela mitt hjärta, att er son och er dotter snart skola vara
återställda, liksom de övriga sårade.» Till större säkerhet ställde
tsaren en våning i Vinterpalatset till Stolypins förfogande.

Attentatet, som följdes av mordet på kårbefälhavaren i Varsjava
Vonliarlovskij på grund av hans likhet med den hatade Trepov,
ävensom på general Miner uppskakade hela Ryssland, och man hoppades
allmänt, att skräckväldet skulle upphöra. Motsatsen inträffade
emellertid. Den 2 september förklarade nämligen regeringen högtidligt, att
det vore hennes plikt att icke förändra sina mål i revolutionens
bekämpande. Regeringen skulle använda alla krafter till att göra slut på
våldets propaganda och med vapenmakt undertrycka oroligheterna.
Ansvaret för offren komme på agitatorerna. Som de vanliga domstolarna
icke förslogo för förhållandena, hade regeringen hänvisat vissa
svårare förbrytelser till krigsrätten, så att det vanliga förfarandet genast
skulle följa på brottet.» Fältkrigsrätter inrättades följaktligen överallt,
där sådana icke förut funnos, och sedermera i deras ställe
militärkrets-domstolar, vilka utvecklade sig till rena avrättningsmaskiner.

Med dessa avrättningar i stor skala tävlade emellertid den tortyr,
fångarna underkastades i Rysslands olika fängelser. Politiska
brottslingar ha aldrig i något land behandlats med överdriven mildhet, men
i Ryssland ha de dock ända till på senaste tiden varit utsatta för en
behandling, som i grymhet kan mäta sig med den, som inkvisitionen lät
sina offer vederfaras.

Medan sålunda kejsaren och kejsarinnan och deras omgivning,
storfurstar, ministrar, generaler, med ett ord alla, som räknades till hovet
och regeringen, levde i ett tillstånd av outhärdlig ångest för attentat,
förde regeringen och den för attentaten mest utsatta byråkratien icke
blott ett öppet utrotningskrig mot revolutionen, utan pinade långsamt
ihjäl dess anhängare i fängelserna eller läto dem omkomma på Sibiriens
isfält. »Man låter oss nu få helt och hållet fria händer, förstår du?
Oss kan ingenting hända, alls ingenting! Jag skulle kunna skjuta ned
dig som en hund, om jag ville!» sade överuppsyningsmannen i Orels
fängelse, en viss Levinskij, till en fånge, och i enlighet med denna
uppfattning av sin makt utan förpliktelser, varpå polisen och tjinovnikerna
lämnade exempel, använde också fängelsernas bevakningspersonal knut
och tortyr mot i synnerhet de politiska fångarna. Förre medlemmen av
den första duman Lomtatidze, som regeringen låtit häkta och som be-

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 16:50:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/rysstsar/2-2/0523.html

		Ryssland och dess tsarer / Senare delen. II avdelningen / 515 (1919-1920) Author: Oscar Heinrich Dumrath Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|