Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XLVI. Spioneriväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ten avslogs, var clet en lätt sak att rentvå Azev och »göra honom till en
hedersman, genom vars prisgivande den anklagade, som handlat av
avund och lycksökeri, tillfogat den ryska staten en obotlig skada.» På
detta sätt inlöste Stolypin sitt ord och sörjde för att »fullt ljus skulle
spridas över hela saken».
Justitiemordet på Lopuchin — annorlunda kan man icke kalla
processen — gagnade emellertid Stolypin till intet, ty ingen trodde hans ord,
och som omedelbart därpå kom för övrigt vedergällningen från en
sida, mot vilken regeringens verksamhet ingenting förmådde. På
sommaren 1906 mördades finska dumadeputeraden av vänstern d:r
Herzen-stein på en promenad, såsom det sedermera visade sig, av de båda
anklagade Polonev Larisjkin och Adrianov, vilka från ett bakhåll sköto
honom på uppdrag av de »äkta ryska männens» förbund och under
ochranans medverkan. Inför den finska domstolen förklarade vittnet
Prusskov, förbundets sekreterare, att förbundets president och en av
dess grundare, d :r Dubrovin, tsarens gunstling, samt en av de andra
ledarna, Bulazev även planlagt ett attentat mot greve Witte och
kadettpar-tiets ledare Miljukov samt deltagit i de i detta syfte hållna
rådplägningarna. Prusskov förklarade vidare under edlig förpliktelse, att d :r
Dubrovin bett honom söka få tag i en höggradig lungsotspatient, som mot
en ansenlig penningsumma vore beredd att ensam taga mordet på
Her-zenstein på sig; man skulle sedan hjälpa honom fly. Dessa
avslöjanden drabbade icke allenast ochranan och de "äkta ryska männens
förbund», utan även regeringen och kännbarast tsaren, som var
förbundets höge beskyddare och vid alla tillfällen bar dettas tecken.
Då regeringen i duman denna gång interpellerades, hade oppositionen
ett rikligt bevismaterial till sitt förfogande som på ett
förkrossande sätt bröt staven över regeringens hållning och dess sätt
att begagna sig av legda mördare för att bli misshagliga
personer kvitt. Interpellationen delade emellertid samma öde som alla
andra av detta slag, vilka voro regeringen obekväma. Den avfärdades
med hycklande hänvisning till ljusspridande rättegångsförhandlingar,
alldeles som i Lopuchin-affären, och dumans majoritet, på vilken
regeringen kunde räkna, gjorde också endast vad regeringen ville, liksom
domstolarna på hennes befallning »vrängde och böjde rättvisan och
lagen.» Lagens åsidosättande hade blivit det normala tillståndet i den
ryska förvaltningen, polisen betraktade sig som landets egentliga
herrar och tillät sig för den skull också handlingar av otroligaste
brutalitet. En hel rad av dylika fall kommo under dumans sista session
inför provinsdomstolen i Kasan och därvarande distrikts högsta dom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
