Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvarnsånger - Kvarnsång i Skandinavien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
52
KVARNSÅNGER
lågbördig; hon malde med sådan kraft, att stenarna
rämnade och träställningen kom i olag; bättre tycktes
ett svärdfäste än kvarnens handtag passa för hennes
hand. Men Helges fosterfader svarar, att detta är en
härtagen konungadotter, som fordom varit sköldmö
och valkyrja. — Det är möjligt, att de strofer, som
handla om Helge vid kvarnen, äro rester af en gammal
kvarnsång; i alla händelser ha de åtskilliga likheter
med en annan Eddadikt, den s. k. Grottesången, som
sannolikt i sin helhet är en kvarnvisa, eller åtminstone
upptagit delar af en eller flera sådana.
Grottesången, som förmodas vara diktad på
900-talet, meddelas af Snorre Sturluson i hans poetik för
att förklara, hvarför guldet af skalderna kallas »Frodes
mjöl» o. d. Dikten kunde nog förtjäna en
omsorgsfull analys. Men en fullständig utredning af de frågor,
dikten väcker, skulle taga mycket större utrymme,
än vi i vår korta öfversikt af ett vidtfamnande ämne
kunna bestå. Vi nöja oss därför med några flyktiga
antydningar.
Bortser man från de tillägg på prosa, som Snorre
har gjort till dikten, och som i många punkter strida
mot diktens egna uppgifter, är innehållet följande.
Tvenne systrar af jättesläkt, Fenja och Menja, äro
trälinnor hos konung Frode i Danmark. Konungen
befaller dem att draga den tunga kvarnen Grotte.
Därvid sjunga de:
Malom åt Frode guld,
malom fullt upp
och gods till gagns
på glädjekvarnen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
