Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slutord.
De här sammanställda profven (som lätt kunnat till
antalet mångdubblas) vittna om människans naturliga
böjelse för personifikation. I allt det, som omgifver
henne, vill hon återfinna sig själf eller åtminstone något,
som liknar henne själf. Hör hon något, som påminner
om en människoröst, så söker hon en mening i ljuden.
Och den mening, som hon slutligen tror sig höra
uttalad i en viss ljudserie, är naturligtvis just den, som
hon själf skulle i den gifna situationen välja ha uttalad.
Men den språkliga form, hennes »tydning» eller »text»
antager, bestämmes af den ursprungliga ljudseriens rytm,
såsom åhöraren uppfattat den, samt helst också af de
bestämdast framträdande ljudens kvalitet.
Nu är det visserligen sant, att folk i våra dagar
just inte brukar taga dessa tydningar eller texter på allvar,
utan snarare behandla dem som ett oskyldigt tidsfördrif;
det är väl numera icke många, som tro t. ex., att
ugglan verkligen säger och menar: »Klä’ hvittl Klä’
hvitt!» Men att människan, fastän hon icke längre
tror på reelt berättigande af dessa tydningar, ändå allt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
