Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harald och dammen — efter norskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle nog någon gång kanna sig frestad att
göra henne emot. Men Harald sade ändå, han,
att han alltid skulle vara så snäll, så snäll.
En vacker dag, då solen sken klart och
varmt, satt modern och Tora och arbetade i den
svala grottan i träd-gården vid änden av den
långa gången. Mitt i grottan var ett bord, en
bänk gick nästan runt omkring det, och grottans
väggar voro klädda med mossa.
Harald var också där och satt med en bok
på knäet vid ingången till grottan, och hans
hund Tro-fast låg vid hans fötter. Om en stund
blev Harald trött på att sitta stilla och sade:
»Kära mor, får jag gå utåt slätten med Trofast?»
»Ja, det får du», sade modern, »blott du icke
går ned till dammen.»
Harald sade, att han visst icke skulle göra
det, han skulle blott gå längs med häcken på
andra sidan av slätten. Därmed sprang han
nedåt den långa gången, men Trofast sprang
förut, ty han kunde springa fortare än Harald.
Och Tora ropade efter dem: »Var icke länge
borta!»
2.
Emellertid fortsatte modern och Tora att
arbeta. Tora hjälpte sin mor att sy en klänning
åt ett litet fattigt barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
