Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lill-Beata under rosenbusken — efter J. Moe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så tog hon den lilla och gick med henne
bakom logen till en sten-gärds-gård. Där stod
en nypon-buske i blom och hängde sina blek-röda
rosor åt alla sidor. Den var som en doftande
löv-sal, och där skulle Lill-Beata sitta på en
gräs-bänk. Och för att det icke skulle drypa
på henne, om det regnade, så välvde hon över
henne en grönskande gräs-torva, som låg där.
Där satt hon nu som i ett fängelse. Men det
gick ingen nöd på henne, för hon hade sin kappa
med, och socker-kakor hade hon på en liten
bricka bredvid sig. Och rosorna doftade
ljuvligt. När allt var klart, sade Stor-Beata farväl
och godnatt, bad henne vara tålig och äntligen
icke visa sig, så att Viggo viking fick ögonen
på henne. Nästa morgon skulle Stor-Beata
komma och se till henne.
Följande morgon hann Stor-Beata knappt
tvätta sitt ansikte, förrän hon sprang till sin
vän. Hon var så rädd, att Lill-Beata kunde ha
varit mörk-rädd, ensam som hon var i
gräs-hyddan. Beata skyndade sig allt hon kunde och
kom and-fådd och flämtande till rosen-busken.
Men du kan tro, hon blev bed rövad!
Utanför hyddan låg Lill-Beata. Huvudet var avhugget
och låg vid hennes fötter. Att det var Viggo,
som gjort det, förstod hon. Han hade också
glömt sin yxa efter sig, den hade han slängt på
gärdes-gården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
