Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pirre och Mirjam — efter P—f, ur Folksk. barnt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men då Pirre inte rörde sig, gick fröken
sin väg, och Pirre blev ensam i köket. Nu lyfte
han upp huvudet och såg sig omkring. Så reste
han sig och tog ett par steg emot ungen. Lilla
Mirjam hade börjat längta efter sin mamma.
Och när hon fick se den stora grå katten,
tog hon ett högt skutt emot honom, glatt
jamande.
Pirre stirrade helt förbluffad på den lilla,
såg ut, som det hänt honom något obehagligt,
fastän Mirjam tittade på honom, liksom både
hon om kärlek och beskydd. Pirre vände helt
om och gick och lade sig. Det syntes, att han
var fast besluten att icke nedlåta sig till att
sällskapa med Mirjam.
Men just som Pirre var klar på den saken,
lät Mirjam höra ett ynkligt jamande alldeles
invid hans öra. Pirre vände bort huvudet. Han
ville alldeles inte se åt den leda ungen.
Nå, hur det gick till, vet ingen. Men bäst
som det var, satt Mirjam och lekte med hans
svans. Han låtsade ej märka henne. Så blev
hon trött och lade sig bredvid honom och
somnade. Pirre rörde sig ej ur fläcken, men bäst
som det var, så spann han: surr, surr — riktiga
vagg-visor.
Pirre begrep sig ej längre på sig själv.
Vad gick det åt honom, den stolta gamla
4—193748 8. Almquist, Barnens andra läsebok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
