Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Askepilten, som åt i kapp med trollet — folksaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gren, tog fram osten och kramade den, så att
vasslen skvatt om den.
»Tiger du icke», sade han till trollet, »så
skall jag krama dig, som jag kramar den här
vita stenen.
»Nej, kära, skona mig», bad trollet, »så skall
jag hjälpa dig hugga.»
Ja, på det villkoret slapp trollet att bli
kramat. Och som det var starkt och duktigt
att hugga, så höggo de en hel hop ved på dagen.
Då det led mot kvällen, sade trollet: »Nu kan du
följa mig hem. Det är närmare hem till mig
än hem till dig.»
Ja, gossen gick med. Och när de kommo
hem till trollet, så skulle det göra upp eld i
spiseln, medan Askepilten skulle hämta vatten
till gröten. Men där stodo två stora järn-ämbar,
så tunga, att han inte en gång orkade röra det
ena ur fläcken. Då sade gossen:
»Det är inte värt att bära med de här
fingerborgarna. Jag går så gärna efter hela brunnen,
jag.»
»Nej, käre vän», sade trollet. »Jag kan inte
mista min brunn. Gör upp elden du, så går jag
efter vattnet.»
Då trollet kom tillbaka med vattnet, så
kokade de en duktigt stor gryta gröt.
»Vill du som jag, så äta vi kapp», sa’
gossen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
