Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lillis julafton — efter norskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Alf kom, så fort han kunde, men hans ben
voro så korta och hans fötter så små, att han
icke kunde följa med. Lilli måste vänta på
honom, och hon begynte också frysa. »A, Alf,
så besvärlig du är! Jag ville riktigt önska, att
jag en gång kunde få gå ut utan att ha dig
dinglande med! — Så, spring nu! Annars går
jag ifrån dig!»
»Ja, ja», sade den lilla trötta Alf och började
springa. »Jag skall springa så fort, men jag är
så trött; var så snäll och tag mig i handen,
Lilli!» Men Lilli hade stuckit bägge händerna i
kapp-fickorna för att värma dem och låtsade,
som om hon icke hörde. Det gjorde så ont i
Alfs bara fingrar, och snön föll på dem.
Mörkret kom hastigt. »Om bara icke den
förargliga Alf vore med, så vore vi hemma nu»,
sade Lilli till Gertrud, och hon sade det så högt,
att Alf hörde det. »Jag tror vi komma för sent
till jul-granen. Det är bäst vi gå ifrån honom.»
— Alfs läppar darrade, och Lilli hörde, då hon
sprang, att han kom travande fortare och fortare
efter dem. »Jag skall icke vara förarglig»,
ropade han. »A, gå inte ifrån mig, gå inte ifrån
mig!»
Lilli såg sig icke om. Hade hon gjort det,
så hade hon sett en blå-frusen hand, som torkade
två stora tårar bort från två stora ögon. — Det
blev allt mörkare och mörkare. Snön for i ögonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
