Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lillis julafton — efter norskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
helst vara glömd. Men hon tänkte så mycket
mer. Hon tänkte på Alf, hur han om rnornarna
brukade springa i sin lilla skjorta och kasta
kuddar på henne. Hon var icke alltid så god
på honom då, men rar var han. Hon såg honom
för sig på gården, hur han kastade snö-boll, med
vantar på sina små händer. Hon tänkte på hans
stora ögon och trinda kinder och på hans roliga,
platta näsa, när han tryckte den mot rutan och
tittade in i stugan för att skrämma mormor.
Tänk, om hon aldrig mer skulle få se honom
igen! Nu kom hon ihåg, hur han sprang efter
henne och ropade, hur hans små ben icke hunno
med. Det var lång väg för sådana små fötter,
det skulle hon tänkt på! — Hon kom ihåg, hur
han strävade framåt i snön; hon tyckte hon
hörde: »Vänta, Lilli, vä-änta på Alf!» Den
stackars lilla Alf! Och om han nu aldrig mer skulle
bedja Lilli vänta på sig! Om hon nu aldrig
skulle få säga honom, att han icke var
besvärlig. Om han skulle gå upp till himmeln och
tala om för änglarna där, att Lilli hade kallat
honom den besvärliga Alf!
6.
»Tst!» sade mormor, »vad är det?» — Det
var klinkan på förstu-dörren. Pers steg hördes,
hans röst och moderns, men ingen annans. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
