Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sägner om björnen och räven — efter norskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Släpp gran-rot och tag fatt räv-fot!» skrek
han. Ja, björnen var en-faldig nog att göra det.
Men då skrattade räven långt inne i hålan och
sade: »Jo jo män, narrade jag dig icke den
gången också, far!»
»Bu! Gömt är icke glömt», sade björnen,
brummade och var vild.
»Tack för i dag, vi träffas väl i morgon vid
det här laget», sade räven.
2.
Om morgonen nästa dag kom björnen
bärande ett stort fett svin, som han slagit, och då
han gick över myren med det, satt räven på en
sten vid sidan av myren.
»God dag, far», sade räven, »vad är det för
gott, du har där?»
»Det är fläsk», sade björnen.
»Jag har också något gott», sade räven.
»Vad då?» sade björnen.
»Det är det största och sötaste humle-bo,
jag har funnit i mitt liv», sade Mickel.
»Jaså», sade björnen och grinade och
dreglade; så gott tyckte han det skulle vara att
få litet honung. »Ska vi traktera varandra?»
sade han.
»Nej, det gör jag icke», sade Mickel. Men
så slogo de vad och blevo ense om, att de skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
